Linoleum
Wikipedia
Linoleum (av lin och lat. o'leum - olja), kemisktekniskt material som uppfanns av engelsmannen Fred Walton 1860. Det framställs av sågspån eller korkmjöl, kokt linolja, harts, diverse sickativ (torkmedel) samt färgstoft.
Korkmjöl erhålles ur avfall från korktillverkning genom dess målning i desintegratorer och kvarnar samt siktning medelst siktmaskiner. På ett blandvalsverk hoparbetas kokt linolja med harts och torkmedel och kokas i en kokare till s. k. cement. Den erhållna sega massan passerar från kokaren mellan två glattvalsar och uppfångas i en låda, där den stelnar till hårda kakor. Dessa jämte färgstoft och träspån eller korkmjöl bearbetas i diverse blandmaskiner, varvid i den sista - "wurstmachern" - den förut lösa och porösa massan hoppressas till fast, tät konsistens. Efter ytterligare valsning finfördelas massan och pressas under stark upphettning i kalendervalsar på ett underlag av grov juteväv. Efter glattvalsning går den erhållna linoleummattan till kyltrumma och överdrages sedan på baksidan med fernissa, vari uppslammats röd färg, vanligen järnoxid.
Linoleummassa har på grund av sina goda egenskaper fått vidsträckt användning. Den är hållbar, värmeisolerande och ljuddämpande. Linoleummattor fastklistras på trägolv med nyberett klister av rågmjöl och dextrin i varmt vatten; för deras fästande på cement- eller stengolv måste cement-kitt av lämplig sammansättning användas.
[redigera] Se även
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
