Lång dags färd mot natt
Wikipedia
Lång dags färd mot natt, Long day's journey into night, pjäs av Eugene O'Neill.
Pjäsen är självbiografisk och beskriver en augustidag 1912 i familjen Tyrones liv. Det är ett mycket starkt drama, som författaren testamenterade till Dramaten. Han ville visa sin tacksamhet för att teatern spelat så många av hans pjäser - långt innan han blev nobelpristagare. "Lång dags färd mot natt" är en gåva till hustrun Carlotta på en av deras bröllopsdagar. Pjäsen är allmänt betraktad som O'Neills främsta verk och den gav honom postumt Pulitzerpriset för dramatik 1957.
[redigera] Roller
- James Tyrone sr, fadern.
- Mary Cavan Tyrone, modern.
- James Tyrone jr, äldste sonen.
- Edmund Tyrone, yngre sonen.
- Cathleen, hembiträdet
[redigera] Svenska uppsättningar
Jarl Kulle spelade Eugene O'Neills alter ego, Edmund, i Dramatens uruppförande av Lång dags färd mot natt 1956, Bengt Ekeroth regisserade. Övriga skådespelare i den uppsättningen var Lars Hansson - fadern, Inga Tidblad - modern och Ulf Palme - brodern. Catrin Westerlund spelade hembiträdet.
1988 sattes pjäsen upp igen på Dramaten, denna gång av Ingmar Bergman. Jarl Kulle spelade då fadern, James Tyrone. Bibi Andersson - modern, Thommy Berggren och Peter Stormare - de två sönerna. Kikki Bramberg var hembiträdet.
1998 sattes pjäsen återigen upp på Dramaten med bland andra Keve Hjelm, Mikael Persbrandt, Eva Röse och Marie Göranzon.
2005 sattes pjäsen upp på Göteborgs stadsteater.
Hösten 2006 hade ännu en uppsättning av pjäsen premiär på Dramatens Stora Scen, denna gång i regi av Stefan Larsson, denna gång i något bearbetat version där Cathleen var stuken. I rollerna Börje Ahlstedt, Lena Endre och de två sönerna Jonas Malmsjö, Jonas Karlsson
