Krigskollegium
Wikipedia
Krigskollegium var framtill år 1866 det centrala ämbetsverk som närmast under konungen hade den högsta ledningen av den svenska arméns förvaltning.
Före avseglingen till Tyskland 1630 förverkligade Gustaf II Adolf sin länge närda plan att till ett beständigt i Stockholm residerande ämbetsverk förvandla sitt med fältlägret flyttande krigsråd, i det att han den 5 juni samma år från Älvsnabben utfärdade ett slags fullmakt för "krigsrätten", såsom ämbetsverket, omväxlande med "krigsrådet", i början benämndes. Marsken blev president, och dessutom tillsattes en vice president samt fem andra assessorer, bland dem en civil.
Därmed var dock ämbetsverket ingalunda färdigt. Det omnämnes i 1634 års regeringsform såsom rikets andra kollegium, näst efter hovrätten, "krigsrådet, hvilket dirigeras af marsken", men ämbetsverket trädde i fullkomligt ordnad verksamhet först efter utfärdandet av dess första instruktion, den 20 mars 1636, i vilken verket även fick sitt slutliga namn: Krigskollegium. Enligt denna instruktion hade Krigskollegium både administrativ och judiciell myndighet, i det att det skulle handhava författningarna såväl om rikets krigsfolk och fästningar samt arklistaten som om krigsdisciplinen och justicen. Sin egenskap av krigsdomstol behöll kollegiet intill år 1683, då en generalkrigsrätt instiftades, varefter dess verksamhet var uteslutande administrativ, utom under åren 1774 -91, då de ärenden, som hörde under generalkrigsrätten ånyo handlades af Krigskollegium.
Riksmarsken stod i spetsen för Krigskollegiet fram till dess att markämbetet indrogs år 1696, varefter ett kungligt råd erhöll presidiet. Sedan Karl XII försökt att omorganisera överledningen av krigsförvaltningen, liksom av övriga förvaltningsgrenar, blev Krigskollegiet efter hans död återupplivat och erhöll ny instruktion den 16 oktober 1723. I enlighet med stadgandet i 1720 års regeringsform att rikets kollegier icke vidare skulle ha riksråd till presidenter "blef derefter presidenten tagen utanför rådskretsen. Ärendena behandlades å allmän sammankomst (plenum) intill 1782, då kollegiet fördelades å departement. Departementsindelningen, som var gjord efter ärendenas inre beskaffenhet, bibehölls sedermera om än departementens antal växlade.
Organisationn bestod, till dess kollegiet vid 1866 års ingång upphörde att ha en president och förbyttes till däri nuvarande Arméförvaltningen, voro avdelningarnas antal 4, nämligen artilleri-, fortifikations-, intendents- och avlöningsavdelningarna, vilka avdelningar eller departement blev i Arméförvaltningen bibehållna, den sistnämnda under namnet Civila departementet. Den rang, som kollegiet undfick i 1634 års regeringsform och sedermera bibehöll, övergick på Arméförvaltningen enligt dess d. 26 september 1865 utfärdade instruktion, som sedermera utbytts mot en ny av den 27 maj 1881. Från 1850 års ingång hade kollegiet fått sig ålagda fördelningen och redovisningen av alla de å riksstatens fjärde hufvudtitel anslagna medel.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
