Konstantinos Karamanlis
Wikipedia
Konstantinos Karamanlis (Κωνσταντίνος Καραμανλής), född 8 mars 1907 i nuvarande Proti, Grekiska Makedonien, död 23 april 1998 i Athen, var en av Greklands mest framträdande politiker under 1900-talet, och var under flera perioder premiärminister och president. Han var medlem av nuvarande Ny demokrati, ett konservativt parti. Hans brorson Kostas Karamanlis blev Greklands premiärminister 2004.
[redigera] Biografi
Karamanlis föddes i Ottomanska riket, och blev grekisk medborgare 1913, efter andra Balkankriget. Han studerade i Athen, där han tog examen som jurist, och gick därefter med i konservativa Folkpartiet. När han var 28 invaldes han i parlamentet. Under andra världskriget var han frikallad på grund av hälsoskäl. 1947 utsågs han till arbetslivsminister under Konstantinos Tsaldaris, och under Alexander Papagos till minister för allmänna ärenden, varunder han skaffade sig goda kontakter med USA:s ambassad.
Vid Papagos hastiga död 1955, övertalade den amerikanska ambassadören kung Paul I av Grekland att utnämna Karamanlis till efterträdare, vilket skedde, trots att andra var mer meriterade. I samband med Karamanlis tillträde som premiärminister, omorganiserade han partiet, och hans första insats som regeringschef var att införa den kvinnliga rösträtt som endast var nominell. Han blev mycket populär och valdes tre gånger (1956, 1958 och 1961). Som regeringschef lade han fram en nationell ekonomisk plan, och en för Cyperns självständighet, som skrevs under av Makarios III 1959. 1961 drev han igenom grekiskt samarbete med EEC, vilket innebar ett minskat ekonomiskt beroende av USA och NATO.
I valet 1961 vann Karamanlis med drygt 50%, men anklagades av Georgios Papandreou för röstfiske och valfusk. Papandreou accepterade inte de förklaringar som Karmanlis erbjöd, och ogiltigförklarade valresultatet. Karamanlis hamnade även i kollision med kung Paul, och lämnade därför landet 1963. Under hans bortavaro mördades vänsterpolitikern Gregoris Lambrakis av högerextremister, och oppositionspartierna anklagade Karamalis för moralisk skuld till det inträffade. I det efterföljande valet, förlorade Karamanlis till Centerpartiets Papandreou, varmed Karamanlis gick i exil i Paris, och skulle inte återvända på elva år. Han efterträddes av Panagiotis Kanellopoulos som partiledare.
Karamanlis förhållande till militärkuppen har varit omdiskuterad. Enligt den amerikanska journalisten Cyrus L. Sulzberger flydde Karamanlis till USA för att lobba för ett amerikanskt stöd för en statskupp. Dessa påståenden saknar dock annat stöd än ordet hos dem som framlagt uppgiften.
21 april 1967 ägde militärkuppen rum, ledd av Georgios Papadopoulos som blev landets ledare. Kungen förklarade juntan legitim, men utförde en motkupp i december, och var därefter tvungen att lämna landet. 2001 erkände Stazi, det forna Östtysklands hemliga polis, att de arrangerat falsk bevisföring för att ge Karamanlis skulden till militärkuppen, för att förstöra hans rykte i en förtalskampanj.
Efter Turkiets invasion av Cypern 1974, tillkallades några före detta politiker för att inrätta en interrimregering och återinföra demokratin i landet. Trots motstånd lyckades Evangelos Averoff övertala de andra demokratiska politikerna, att tillsätta Karamanils som premiärminister. Karamanlis hade varit en uttalad kritiker till militärregimen under hela tiden han befunnit sig i exil, och när han under dessa förutsättningar återvände till Grekland hälsades han som en folkhjälte av folket. Under denna interrimperiod, kallad metapolitefsi, legaliserade han kommunistpartiet som hade förbjudits av Papandreou, och frisläppte alla politiska fångar. Det första allmänna valet kunde hållas i november samma år. Till valet grundade han Ny demokrati, ett konservativt parti, och han valdes som dess ordförande till premiärminister. Under hans första period, genomfördes det officiella avskaffandet av monarkin, Hellenska republiken utropades, och 1975 trädde den nya grundlagen i kraft. 1975 sändes rättegångarna mot diktatorerna på TV.
Karamanlis var premiärminister till 1980. I samband med att Grekland undertecknade medlemskap i EEC, valdes Karamanlis 1980 till president. 1985 gick han i pension och efterträddes av Christos Sartzetakis. 1990 återvaldes han dock till president och kvarstod i ämbetet till 1995 då han efterträddes av Kostis Stephanopoulos.
När Karamanlis slutligen drog sig tillbaka 1995, 88 år gammal, hade han vunnit fem parlamentsval, varit premiärminister i 14 år, president i 10, och aktiv politiker i mer än 60 år. På grund av sin politiska gärning, erhöll han Karlspreis 1978.
Han avled efter en kort tids sjukdom 1998.
