Konstantin Päts
Wikipedia
Konstantin Päts, 23 februari 1874 - 18 januari 1956, var en estnisk publicist, jurist, affärsman och politiker för det estniska bondeförbundet. Han var det första estniska statsöverhuvud med titeln president.
Konstantin Päts var en av de tongivande personligheterna under mellankrigstiden i Estland. Päts deltog aktivt i frihetskampen, fängslades i omgångar av den ryska överheten, av kejserliga tyska trupper och av bolsjeviker, deltog sedan i utformandet av en självständig estnisk stat och blev dess första premiärminister. Han var i flera omgångar premiärminister och statsäldste under tjugotalet.
Trettiotalet blev en inrikespolitiskt turbulent tid i Estland. Efter en period med vad som upplevts som svaga regeringar hade en ny konstitution formulerats där den tidigare posten som statsäldste avsågs ersättas med en president med starkare maktposition. Päts var statsäldste under övergångsperioden mellan den tidigare konstitutionen och den senare, men när en högernationalistisk rörelse såg ut att vinna makten i de förestående valen genomförde han i mars 1934 i samarbete general Johan Laidoner, sedermera överbefälhavare, och med stöd av arbetarpartiet en statskupp för att stävja den allt starkare växande nationalistiska högern. Päts införde undantagstillstånd, förbjöd alla politiska partier, sköt både presidentval och riksdagsval på framtiden och fängslade många tusental högeraktivister. Undantagstillståndet kom inte senare att upphävas förrän i praktiken efter den sovjetiska ockupationens slut på nittiotalet.
Under stark press från Sovjetunionen blev Päts nödd stegvis att uppge Estlands självständighet under åren 1939 och 1940. Päts fängslades i juli 1940 och dog efter andra världskriget, fortfarande fängslad, på mentalsjukhus i Kalinin i Sovjetunionen.
