Koncession
Wikipedia
Ett ålderdomligt ord för medgivande eller eftergift.
Koncession (lat. conce'ssio, af concédere, medgifva, tillstädja), offentlig myndighets medgivande, i synnerhet af regeringen meddeladt tillstånd att sätta i gång och drifva företag af sådan betydelse för det allmänna eller med så pass ingripande verkningar på andras rättsområden, att det (för den allmänna säkerheten eller för andra samhällsintressens skull) befunnits nödvändigt att förbjuda företagen, med mindre ifrågavarande tillstånd vunnits. Enligt svensk rätt kräfves koncession ("består koncessionstvång") för järnvägsanläggningar (se Järnväg, sp. 433), för vissa elektriska starkströms-anläggningar (se Elektriska anläggningar, sp. 233), för elektriska anläggningar för telegrafering eller telefonering utan tråd (lag 31 aug. 1907) samt för eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter (se G r u f l a g s t i f t n i n g, sp. 395). Med koncession likartadt är det K. M:ts tillstånd, som erfordras för byggande i kungsådra (se K u n g s å d r a), äfvensom K. M:ts tillåtelse till drifvande af bankrörelse ("oktroj", se Enskild bank och Oktroj). Då fråga är om näringar, som icke på grund af sin natur förutsätta ett starkt begränsadt antal utöfvare, men dock ej få utan särskildt af offentlig myndighet meddeladt tillstånd idkas - såsom gårdfarihandel, bergsbruk, tillverkning af sprängämnen, pantlånerörelse, yrkesmässig automobiltrafik -, begagnas icke hos oss (men väl i främmande länder) ordet koncession om tillståndet till näringens idkande. - Koncessioner a, meddela koncession åt.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
