Joniska talbeteckningssystemet
Wikipedia
I det joniska talbeteckningssystemet användes alla 24 bokstäver ur det grekiska alfabetet plus tre extra äldre bokstäver för att beteckna tal. Systemet skapades på 500-talet f.Kr. men togs i allmänt bruk först på 100-talet f.Kr.. De första nio symbolerna fick då beteckna talen 1-9, nästa nio betecknade tiotalen 10-90 och de sista nio hundratalen 100-900. Ingen symbol för talet noll fanns. Talen bildades sedan additivt utifrån dessa symboler. Ett komma framför någon av de nio första symbolerna betydde att talet skulle multipliceras med 1000. På detta sätt kunde man beteckna alla tal mellan 1 och 9999 med endast maximalt fyra bokstäver. För 10000 användes bokstaven M som var begynnelsebokstaven i det grekiska ordet "myrios" som betyder "oräknelig". (Härifrån har vi fått ordet myriad.) Mångfalder av 10000 skrevs multiplikativt med multiplikatorn ovanför eller efter M.
