John Tandberg

Wikipedia

John Gudbrand Tandberg. född 1 november 1896 i Norderhov i Norge, död i Lund 1968. Norskfödd svensk fysiker, industrikemist, författare och humorist. Son till den lundensiska kvinnliga fotopionjären Lina Jonn och hennes norske make Gudbrand Tandberg. Gift 1925 med Greta Böös, dotter till Erik Böös (1853-1912), stadskomminister i Lund och hovpredikant, samt Gerda Lindahl.

Då Tandbergs mor dog bara några veckor efter hans födelse sändes han av fadern 1897 till Lund för att uppfostras av sina ogifta mostrar Maria, Erika och Hanna. De tre kvinnorna var både konstnärliga och för tiden radikalt lagda, varför unge John kom att växa upp i en relativt okonventionell miljö. Kontakten med fadern (som dog när sonen var 12) var mer sporadisk.

[redigera] Tandberg som vetenskapsman

Tandberg blev med tiden student vid Lunds universitet där han tog en fil kand 1918, en fil mag 1919 och en fil lic 1923. Sin doktorsavhandling (The absorption of hard xxx -rays as studied by means of nuclear reactions and artificial radioactivity) lade han däremot fram i Uppsala 1937. Hans forskning var främst inriktad på röntgen- och gammastrålning men han var också expert på bland annat korrosion. Totalt producerade han mer än hundra vetenskapliga skrifter. Han var också ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien

1927 ansökte Tandberg om patent på en metod att framställa helium genom elektrolys under kyla och mycket högt tryck. Ansökan avslogs med motiveringen att beskrivningen var alltför ofullständig. Senare har Tandbergs idé dock bedömts som ett försök långt före sin tid att genomföra en kall fusion. Han gjorde också framgångsrika försök med metoden.

Vid denna tidpunkt var Tandberg sedan två år tillbaka anställd som industrikemist vid Electrolux där han så småningom avancerade till chef för företagets kemiska laboratorium. Till hans insatser där hörde utvecklandet av ett kommersiellt gångbart kylskåp för hemmabruk tillsammans med Carl Munters och Baltzar von Platen. Tandberg förblev Electrolux trogen till sin pensionering 1962.

Utöver sin professionella vetenskapliga gärning var Tandberg också en produktiv populärvetenskaplig radioföreläsare och författare. I dessa sammanhang kombinerade han gärna naturvetenskap med humaniora, vilket framgår av titlar som Gullberg och fysiken, Tegnér och blixten eller Frödings fysik.

[redigera] Tandberg som skämtare

[återstår att skriva]

[redigera] Litteratur

Sten Söderberg (red): Vår alkemist i Tomegränd. En bok av och om John Tandberg (Lund 1970)
Fredrik Tersmeden: "John Tandberg, akademie skämtare" i Humor i Lund - en faktabok (Lund 1999, red: Patrick Meurling)