Jean av Luxemburg
Wikipedia
Jean I av Luxemburg (Jean Benoit Guillaume Marie Robert Louis Antoine Adolphe Marc d'Aviano), förutvarande storhertig av Luxemburg 1964-2000, hertig av Nassau, prins av Bourbon-Parma.
Jean föddes den 5 januari 1921 i Colmar-Berg såsom den förste pojken som fötts i huset Luxemburg efter dynastins grundande. Han är son till storhertiginnan Charlotte och Felix av Bourbon-Parma, prins av Luxemburg.
Under andra världskriget ockuperades Luxemburg av tyska trupper och den storhertigliga familjen flydde till Lissabon. USA:s president Franklin D. Roosevelt erbjöd familjen en fristad i USA och Jean kom så småningom att studerad statskunskap vid universitetet i Québec i Kanada, samtidigt som han reste runt i Nord- och Sydamerika för att samla in pengar till den luxemburgska krigskassan. 1942 anmälde Jean sig som frivillig i brittiska armén och blev med tiden löjtnant i de allierade trupperna.
Efter kriget engagerade sig Jean bland annat i scoutrörelsen och blev ordförande i Luxemburgs scoutförbund. Han var även medlem i Internationella olympiska kommittén.
Efter sin mors abdikation besteg Jean - såsom Jean I - de 12 november 1964 den luxemburgska tronen, vilken han innehade till den 7 oktober 2000, då han abdikerade till förmån för sin son, Storhertig Henri
Jean gifte sig den 9 april 1953 med Josephine Charlotte av Belgien, storhertiginna av Luxemburg (1927-2005), dotter till Leopold III av Belgien och Astrid av Sverige. De fick följande barn:
- Marie-Astrid, född 1954
- Storhertig Henri, född 16 april 1955
- Jean, född 15 maj 1957
- Margaretha, född 1957
- Guillaume, född 1963
