Jarl

Wikipedia

Denna artikel handlar om titeln jarl. Se också Jarl (mansnamn).

Titeln jarl betecknade under tidig svensk medeltid kungens högsta förtroendeman. En jarl ansvarade för och förvaltade, ett område i förtroende åt kungen. Titeln jarl och det engelska earl har en språklig anknytning. Under vikingatiden var det en titel som likställdes med bryte eller fogde, och kunde variera i tyngd beroende på vad man var satt att förvalta. Jarl av Roden, jarl av Västergötland, och jarl av Svitjod var stor skillnad. Det verkar alltså ha funnits flera jarlar samtidigt, men bara en riksjarl åt gången. Riksjarlaämbetet inrättades möjligen av Erik Segersäll. Dock är det inte känt vem som var Sveriges förste riksjarl.

I flera årtionden före den sista jarlen, Birger jarl, tycks det uteslutande vara medlemmar ur Bjälboätten, även kallad Folkungaätten, som burit titeln. Det är också svårt att bevisa titelns användning eftersom de bevarade breven skrivits på latin och jarlen kallas oftast i dessa för för dux vilket betyder hertig. Kanske har man lånat in den tyska titeln herzog. Jarltiteln bars dock ännu vid 1300-talets mitt av en svensk, Erengisle Sunesson, som genom ett av sina äktenskap blev titulärjarl av Orkneyöarna. Kung Albrekt kallade drotsen Bo Jonsson (Grip) sin "officialis generalis" (ungefär 'högste ämbetsman'). Denna funktion synes, vad gäller faktiska maktbefogenheter, i stort sett ha motsvarat det gamla jarlämbetet.

Birger jarl kallade sig Dux sweciae, vilket enligt den titelns betydelse blir riksjarl. Birger, som formellt var jarl under kung Erik den läspe och halte och därefter under sin son kung Valdemar, utvidgade i praktiken jarlens maktbefogenheter och var i realiteten regent. Birger jarl ville möjligen inte att någon jarl i framtiden skulle ha samma makt som han haft, och kunna hota hans ättlingar på tronen. I vilket fall som helst utnämndes inga fler jarlar i Sverige efter Birger jarl.

Titeln och ämbetet jarl har burits av en rad med svenska stormän från vikingatiden och medeltiden, många ur Folkungaätten (äv Bjälboätten).