Hypertyreos

Wikipedia

Hypertyreos, även kallat giftstruma och thyreotoxikos, är ett tillstånd med en ökad mängd av sköldkörtelhormon (thyroideahormon). Det kan ha följande orsaker: Graves sjukdom (76%), multinodulär struma (14%), solitärt toxiskt adenom (5%). Vid Graves sjukdom finns TSH-receptorstimulerande antikroppar som gör att sköldkörtelns hormonproduktion ökar.

[redigera] Symptom

Ofta smygande symptom i början. Hyperthyreos ger: viktförlust p.g.a. ökad ämnesomsättning, ökad hjärtfrekvens, ökad svettning, hjärtproblem och diarré. Vid Graves sjukdom kan ögonen vara utåtstående. Psykiska problem ofta förekommande, så som oro, stress, nervositet och ångestsymptom.

[redigera] Undersökning

Högt T4 och lågt TSH i blodet tyder på hyperthyreos. Thyroidescintigrafi görs också. Vid Graves sjukdom kan speciella antikroppar mätas.

[redigera] Behandling

I) Ett ämne, thyrostatika, ges för att hämma sköldkörtelns hormonproduktion. Ges ofta i kombination med T4.
II) Radioaktivt jod ges och ansamlas i sköldkörteln. Det tar ett par månader, men sedan är stora delar av sköldkörteln utslagen. Denna metod används dock inte på kvinnor i fruktbar ålder då den medför en förhöjd risk för fosterskador.
III) Det görs också operationer då delar, men inte hela sköldkörteln tas bort. Efter operationen kan den naturliga produktionen av sköldkörtelhormon vara för låg, varvid patienten måste behandlas för hypothyreos.

Betablockare kan ge tillfällig lindring av oro och hjärtproblem. Detta används innan operation eller i väntan på effekt.

Behandling av giftstruma Det finns tre sätt att behandla hypertyreos som beror på giftstruma, nämligen

läkemedel

radioaktivt jod

kirurgi, det vill säga operation. Alla behandlingsformerna är effektiva. Vilken behandling man får beror på en rad olika saker. De viktigaste är

vilken typ av giftstruma det rör sig om

hur gammal man är

storleken på sköldkörteln

hur kraftig överproduktionen av hormon är och hur påverkad man är av sjukdomen

om man har någon annan sjukdom

eventuell graviditet.

Behandling med läkemedel Två typer av läkemedel används i behandlingen:

Läkemedel som lindrar symtomen.

Läkemedel som minskar produktionen av sköldkörtelhormon. Läs mer i Sjukvårdsrådgivningen.se om Läkemedel vid hypertyreos. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.

Läkemedel som lindrar symtom För att lindra de besvär som man får av hormonöverskottet används så kallade betablockerare, till exempel propranolol som finns i Inderal och metoprolol som finns i Seloken ZOC. Medicinerna är bra mot hjärtklappning, oro och skakningar, men hjälper inte mot andra besvär och de påverkar inte själva sjukdomen. Biverkningar som man kan få av betablockerare, speciellt i början av behandlingen, är trötthet, huvudvärk samt kalla fingrar och tår. Ofta försvinner biverkningarna efter en tids behandling. Det är svårt att träna konditionsidrotter om man använder betablockerare.

Läkemedel som minskar produktionen av sköldkörtelhormon Läkemedel som minskar hormonproduktionen i sköldkörteln kallas tyreostatika. De läkemedel som finns heter tiamazol som finns i Thacapzol och propyltiouracil som finns i Tiotil. Den här behandlingen brukar skötas av en invärtesmedicinare eller en endokrinolog. Vid höga doser kan medicinerna nämligen helt stoppa produktionen av sköldkörtelhormon.

Det finns två behandlingsmodeller. I det ena fallet får man inledningsvis lägsta möjliga dos. Sedan följs symtom och blodprov regelbundet. Efterhand ökas dosen om det behövs. I den andra modellen, som har blivit allt vanligare, tar man full dos av läkemedlet från början så att produktionen av sköldkörtelhormon blockeras. Efter två till fyra veckor kompletteras behandlingen med sköldkörtelhormonet tyroxin som till exempel finns i Levaxin. Därefter följs effekten av behandlingen genom att man får lämna blodprov och beskriva hur man mår.

När man har blivit bättre och halten av hormoner har blivit bra kan man gå på fortsatta kontroller hos en allmänläkare. Om man får ett återfall efter något år provar läkaren ofta någon av de andra behandlingsmetoderna.

Behandling med tyreostatika kan ge biverkningar En ovanlig men allvarlig biverkning när man behandlas med tyreostatika är att antalet vita blodkroppar i blodet kan sjunka. Om man äter tyreostatika och får feber och ont i halsen måste man därför omgående kontakta en läkare för kontroll av de vita blodkropparna. Om de är låga måste man sluta med läkemedlet omedelbart.

En annan biverkning som förekommer oftare är att man får utslag, som bland annat kan se ut som nässelutslag.

Vem behandlas med läkemedel? Personer som kan behandlas med läkemedel är

barn och ungdomar

gravida

om man har en måttligt förstorad sköldkörtel och inte är så påverkad av sjukdomen

om man ska få behandling med radiojod kan man få läkemedel som ett komplement före och efter radiojodbehandlingen

om man ska opereras, eftersom man måste ha normala hormonvärden innan en operation kan göras. Vanligtvis kan man opereras två till fyra veckor efter att man har fått behandling, när blodprov och symtom i regel har blivit mycket bättre.

Hur lång tid tar läkemedelsbehandlingen? Redan efter två till fyra veckor blir man vanligtvis mycket bättre både när det gäller besvär och blodprover. Den totala behandlingstiden är ungefär ett och ett halvt till två år. Efter den tiden läker sjukdomen vanligtvis och man behöver inte få något återfall när man slutar med läkemedlen. En fördel med läkemedelsbehandling är att den inte ger någon bestående nedsättning av sköldkörtelns funktion. Biverkningarna är en nackdel, en annan är att det är ganska stor risk att få återfall.

Behandling med radiojod Behandling med radiojod är en typ av strålbehandling som riktar sig mot sköldkörteln. Man får dricka en vattenlösning med radiojod. Jod tas upp av sköldkörteln i hög grad och avger strålning med mycket kort räckvidd. Därför verkar strålningen bara inom sköldkörteln och de organ som ligger intill får så gott som ingen strålning. Det är en nästan obefintlig risk att omgivningen riskerar att påverkas, men som en extra försiktighetsåtgärd brukar man få rådet att undvika kontakt med gravida och små barn en vecka efter behandlingen. Behandlingen är enkel och risken för komplikationer är liten. Man behöver inte läggas in på sjukhus.

Efter behandlingen blir man långsamt bättre vilket brukar märkas efter tre till fyra veckor. Om inte en behandling ger tillräcklig effekt kan den upprepas. På sikt utvecklar de flesta med Graves sjukdom som har behandlats med radiojod hypotyreos, det vill säga en underfunktion i sköldkörteln. Den sjukdomen är lätt att behandla genom att man äter tabletter som innehåller sköldkörtelhormon, till exempel Levaxin.

Gravida och ammande kvinnor får inte behandling med radiojod på grund av att det är ett radioaktivt ämne. Alla som har behandlats med radiojod måste kontrolleras med jämna mellanrum, i början ganska ofta och sedan alltmer sällan. Det är individuellt hur ofta man behöver gå på kontroll, men ett bra grundschema är kontroll efter sex veckor, tre månader, sex månader och ett år, samt därefter en gång per år. Det gäller både om man får sköldkörtelhormon efteråt och om man inte får det. Kontrollerna kan göras hos en allmänläkare.

Kirurgisk behandling Kirurgisk behandling, det vill säga operation, sker på sjukhus. Under operationen tar kirurgen bort en del av sköldkörteln på varje sida. Operation är lämplig om man har en förstorad sköldkörtel och om man som ung får ett återfall efter läkemedelsbehandling.

Före operationen behandlas man med läkemedel så att halterna av sköldkörtelhormon i kroppen normaliseras. För det mesta används tyreostatika. När man har normala halter av sköldkörtelhormon i kroppen får man även sköldkörtelhormon i form av till exempel Levaxin fram till operationen för att undvika att man får för låga hormonhalter.

Man kan också få så kallade betablockerare som minskar de besvär som överskottet av sköldkörtelhormon ger. Fördelen med behandlingen är att kirurgen kan operera ganska snabbt efter det att giftstruman har upptäckts. På ett par veckor kan nämligen symtomen minska betydligt. Nackdelen är att desa läkemedel inte påverkar själva hormonhalten i kroppen.

Finns det risker med operationen? Bisköldkörtlarna sitter mycket nära sköldkörteln och kan störas av operationen. Ju mer som tas bort av sköldkörteln, desto större är risken. Bisköldkörtlarna styr kalkomsättningen i kroppen. Därför måste läkaren alltid kontrollera att kalkvärdena är normala efter en operation. Om man förlorar bisköldkörtlar efter en operation måste man få behandling med vitamin D resten av livet för att reglera kalkhalten i kroppen.

Behandling av ögonbesvär Om man drabbas av ögonbesvär ska man behandlas av en ögonläkare som samarbetar med en invärtesmedicinare eller endokrinolog. Besvären minskar eller försvinner ofta när hormonbalansen rättas till. Ibland måste specialbehandling med antiinflammatoriska läkemedel användas och i enstaka fall kan även en ögonoperation behövas.

Behandling av inflammation i sköldkörteln Om man har den vanligaste formen av inflammation i sköldkörteln som ger hypertyreos, de Quervains tyreoidit, kan man få betablockerare för att lindra de besvär som man får av det ökade utsläppet av sköldkörtelhormon i kroppen. Annars går behandlingen ut på att lindra inflammationen, vilket betyder att man i mindre svåra fall får antiinflammatoriska läkemedel. Vid kraftiga inflammationer måste man behandlas med kortison under en viss tid.

Efter behandlingen av hypertyreos Besvär som trötthet och oro kan sitta i lång tid efter behandlingen trots att blodvärdena är bra, men det brukar försvinna så småningom hos de allra flesta.

Det finns en liten risk för återfall efter behandlingen. Det är vanligast efter behandling med tyreostatika, men förekommer även efter andra typer av behandling. Det finns också alltid en viss risk för att man utvecklar en underfunktion i sköldkörteln. Därför behövs regelbundna kontroller hos läkare livet ut.

Naturläkemedel och alternativ behandling Det finns inga vetenskapliga bevis för att några alternativa behandlingsmetoder skulle vara effektiva vid hypertyreos.