Husockupation
Wikipedia
 |
Denna artikels neutralitet är omstridd. |
| Det debatteras kring: Tar ställning för husockupation Se diskussionssidan för mer information. |
En Husockupation innebär att bostads- eller lokalbrist får utomstående att ta över en rivningskåk eller annan tom fastighet. Inom juridiken kallas detta ibland för "besittningsrubbning" eller "olaga intrång", men om det är lagligt eller olagligt beror på de närmare omständigheterna.
Innehåll |
[redigera] Bakgrunden
Den nutida, europeiska husockupantörelsens ursprung är förlagd till efterkrigstiden men främst till 1970-talets början. I Västberlins Kreuzberg levde uppemot 20 000 människor i ett alternativt kollektivsamhälle med bostäder, butiker, daghem och verkstäder. Lokalerna var ofta ockuperade rivningshus. Myndigheterna svarade med vräkning och avhysning. Detta utgjorde bakgrunden till BZ-rörelsen, "besättarna", som spred sig över Europa; i Holland under beteckningen Krakers och i England Squatters. Ockupantrörelsens symbol, ett diagonalt "Z" med en pil, inskrivet i en cirkel, blev också vanligt förekommande. Tyskland och England har haft en särskilt livlig rörelse som på sina håll mer eller mindre permanent har ockuperat hela kvarter.
[redigera] Christiania
Ockupationen av den experimentella frizonen Christiania i Köpenhamn är den utan jämförelse mest långlivade och stabila. Våren 1971 intog de 20 första christianiterna 170 byggnader och i dag har man en bofast befolkning på uppemot 800 personer. Trots upprepade försök från politiker och polis att avhysa dem har detta alternativa samhälle överlevt i mer än trettio år.
Sedan 1982 hålls Ungdomshuset på Jagtvej 69 i Köpenhamn ockuperat. Kommunen har sålt fastigheten till en religiös sekt, vilket orsakade kravaller under december 2006.
[redigera] Holland
I Holland legaliserades husockupationerna redan i början av 70-talet. Kortfattat säger lagen där att du faktiskt får flytta in i ett hus
- - om ingen bott i det sen ett år tillbaka
- - om det inte bytt ägare sen ett år tillbaka
- - om det inte använts på något sätt sen ett år tillbaka, t.ex. som lager.
[redigera] Allaktivitetshuset
Vid samma tid fanns det en livaktig rörelse i Europa för ökad gemenskap och mot social isolering mellan olika grupper som lanserade allaktivitetshuset som en lösning: Moderna Museets utställning ”Modellen”, Gasklockan och Gamla Bro i Stockholm, Paradisio och Fantasio i Amsterdam och Toneby Hall, ett liknande projekt i London.
[redigera] Husockupationer i Sverige
Ungdomsforskaren Jan Carle beskriver tre av huvudsyftena bakom aktionerna på detta sätt:
- - att bevara en stadsmiljö eller en livsmiljö,
- - att erhålla bostad eller en särskild sorts bostadsform,
- - att erhålla ett hus eller en plats för aktivitet
Detta uttrycker ganska väl den svenska rörelsens aktiviteter. Men det rör sig också om en politisk aktion. Grunden är direktdemokratisk med stormötet som högsta beslutande instans och udden är riktad mot bostadsbrist och lokalbrist, höga hyror, alienation och kommunal byråkrati.
[redigera] Hur det började
Den första svenska husockupationen inträffade 17/5-20/5 våren 1969 på Västra Mårtensgatan i Lund, och syftet var just ett allaktivitetshus med skapande, icke-kommersiell gemenskap. Stora fastigheter i centrum stod oanvända i spekulationssyfte[1] samtidigt med en påtaglig bostads- och lokalbrist. Man hade prövat den formella vägen genom byråkratin tills den möjligheten var uttömd, och nu var slagordet ”Tomma hus är allas hus!” Uppemot 3000 personer ur den intresserade allmänheten besökte det ockuperade Kiliansgatan 7 i Lund 31 maj-2 juni 1969. 80% av de tillfrågade i en enkät till Lunds innevånare ställde sig principiellt positiva. Efter ytterligare en ockupation samma år och flera dramatiska polisingripanden tillsattes en omfattande kommunal utredning som föreslog Lunds Stad att starta en försöksverksamhet. Kommunalråden avvisade detta förslag. Frågan övertogs under de närmaste åren av lobbyister i föreningen Folk å Rock, och först under mitten av 1980-talet öppnades något som till viss del påminde om ett allaktivitetshus, Kulturmejeriet i Lund.
[redigera] Stockholm
Den första husockupationen i Stockholm verkar ha varit Brunnsgatan 1974, där den stadsplaneringskritiska rörelsen Alternativ Stad/Arkiv Samtal var engagerad. Ockupationen av Kvarteret Mullvaden 1977-1978 var både välorganiserad, inflytelserik och långvarig. Ockupanterna kämpade för att bevara små och billiga hyreslägenheter. Bland ockupanterna fanns bland annat medlemmar från teatergruppen Jordcirkus, som skrev "Mullvadsoperan". Operan spelades på Mariatorget och avslutades med en eldfest på Krukmakargatan. Ockupanterna ordnade fackeltåg och förde hårda förhandlingar med Svenska Bostäder och politiker. I september 1978 stormade polisen kvarteret och husen revs. Efter stormningen ordnades demonstrationer och en rad nya ockupationer. 1979 ockuperades kvarteret Järnet, Skaraborgsgatan ockuperades 1985 och Luntmakargatan 1986. Under 1990-talet började polisen storma ockuperade hus med helikopter och tårgas, som mot fastigheten på Folkungagatan 164.
[redigera] Göteborg
I Göteborg var det Husnallarna som 1986 lade beslag på fastigheten Mellangatan i ”Haga-Republiken”. Man höll ställningarna i nio veckor och fastighetsägaren förmåddes av aktivisterna att acceptera deras huvudkrav: ett offentligt möte om bostadspolitiken med kommunpolitikerna förlagt till Göteborgs första ockupanthus Allégården, ett möte som också avslutade ockupationen. Därefter genomförde husnallarna en rad ”smygockupationer” utan nämnvärda ingripanden.
[redigera] Malmö
1990 ockuperades Borgen i Malmö, och den höll i tio veckor tack vare god planering, egna hantverkare och egen försörjning genom konsert och pub i huset. Söndagen den 13:e maj 2000 ockuperades fastigheten "Porten till Malmö" på Ringgatan 7 vid Värnhemstorget. Fredagen den 16:e november kl 04.05 stormade polisen det ockuperade huset. Lördagen den 17 november revs huset. Kravallutrustad polis bevakade rivningen. Ett 40-tal personer demonstrerade. 11 juli 2003 ockuperades som hastigast en fastighet på Industrigatan av Arbetsgruppen Melonia.
[redigera] Samhällets motreaktioner
Det europeiska säkerhetspolitiska samarbetsorganet Trevi gjorde upp en plan enligt vilken alla husockupationer i Europa skulle vara upphävda före 1992.[2] 1990-1992 gjordes också en polisiär offensiv. Sedan dess har ockupationerna varit mer sporadiska, men de har dock inte upphört. Däremot har ockupanterna tvingats inrikta sina resurser på självförsvar i stället för att utveckla husets möjligheter och bygga upp en mer uthållig gemenskap med närboende och med allmänna opinionen.
[redigera] Efter 1990; medias roll
Det har även förekommit husockupationer med ett vidare syfte: i protest mot EG/EU ockuperades hus i Lund 1991 och i Västerås 1994. Den 24-25 april 1999 avhölls ett ”Ockupations-VM” i Leipzig, där ett hundratal hus för en kortare tid hölls av uppemot 1000 aktivister.
Massmedias roll har varit den att man intresserat sig mindre för aktionens syfte eller aktivisternas presskonferenser men desto mer för den förväntat våldsamma upplösningen. Forskare som gått igenom de danska mediareaktionerna har listat ett antal starkt värdeladdade omdömen gentemot ockupanterna som huvudtema i pressbevakningen. Ockupationen av Kanberget i Linköping i mars 2000 följer också detta mönster.
En av de senaste svenska ockupationerna genomfördes i Umeå nyårsnatten 2003/2004, och i Visby 12 maj 2005 ockuperades en lagerlokal i protest mot att en kongresshall skall byggas på platsen. Ockupanterna hänvisade till en enkät där 69 % av stadsborna säger sig inte vilja ha en sådan. I stället vill man lyfta fram behovet av ett ungdomshus.
[redigera] Referenser
- ^ Löfström,Thomas: Allaktivisterna. För en fri och skapande människa. Paletten nr 4/1970.
- ^ Jacobson, Staffan: Anarkismens återkomst. Lund 2006. Sid. 101.
[redigera] Litteratur
- Nelhans, Bertil: Allaktivitet – ja men hur? Prisma 1971.
- Christiania – ett samhälle i storstaden. Nationalmuseet, Kbh 1975.
- Lappalainen/Berg: I Mullvaden levde vi. Boklaget 1979.
- Carle/Hermansson (red): Ungdom i rörelse. Daidalos 1991.
- Lila Svarta - handling organisering motstånd. Brand, Sthlm 1992.
- Adilkno: Cracking the Movement - Squatting beyond the Media. Autonomedia, N.Y. 2004.
[redigera] Externa länkar
Alternativ Stad Kulturmejeriet BZ Danmark www.christiania.org Ungdomshuset Kbh [[1]] Squatting
