Husayn ibn Ali
Wikipedia
Husayn ibn Ali ibn Abu Talib (arabiska: حسين بن علي بن ابي طالب, Ḥusayn ibn ‘Alī ibn Abī Ṭālib), född cirka 626, död 10 oktober 680, var en islamisk martyr.
Husayn var Alis son och därmed Muhammeds dotterson genom Fatima. Han var tredje Imam hos Shiamuslimerna.År 680 vägrade han ge trohetslöfte till den dåvarande Kalifen Yazid och revolterade. Hans anhängare i Irak, som bad honom komma till deras räddning, svek sitt ord och han stupade den 10:e muharram tillsammans med sin lilla styrka av rebeller vid Karbala i dagens Irak, där också hans grav är belägen. Dagen kallas för Ashura.
Dramat vid Karbala återberättas flitigt av tolvsekteriska shiitiska historieskrivningen, och till åminnelse av det genomförs varje år sorgeritual och iscensättningar av händelseförloppet i form av passionsspel. Husayns död framställs som ett offer som var nödvändigt för att säkerställa islams överlevnad.
Husayn är stamfader till de följande av imamerna, och dagens ättlingar till Muhammed, sayyider och sharifer, räknar sitt ursprung antingen till Husayn eller till hans bror Hasan.
Hussains offer
Enligt Shiamuslimerna, så dog Hussain för att rädda Islam. Han krävdes att ge trohetslöfte till den dåvarande Kalifen, en suput och tyrann. Hussain vägrade och fick se sig stå emot en stor övermakt. Slaget beskrev han som kampen mellan gott och ont. Efter Hussains släktingars och vänners död, dog han en hjältedöd mot fiendens övermakt. Tälten brändes ner. Hans kvinnliga släktingar fördes i kedjor till de olika Ummayidiska städerna. Hussains offer ledde till att det Ummayidiska Kalifatet störtades av Abbasiderna, med slogans om hämnd för Hussains död. Alla som deltog i mordet på Hussain dödades senare av anhängare till Hussain, den mest kände var al Mukhtar.
