Hungersnöden i Sovjetunionen 1932-1933
Wikipedia
Hungersnöden i Sovjetunionen 1932-33 drabbade ca 40 milj människor och skördade 6 milj. liv, huvudsakligen i Ukraina och Kazakhstan. Katastrofen hölls hemlig och först i och med de sovjetiska statsarkiven har blivit tillgängliga har man kunnat rekonstruera omfattningen.
Förloppet för hungersnöden kan sammanfattas:
- Bönderna som sedan 1920-talet skulle sälja skörden till staten, ofta till låga priser, motverkade på olika sätt uppköpen. I vanliga fall sålde de 15-20% av skörden, sparade 12-15% för utsäde, 25-30% sparade som foder, och resten disponerade de själva.
- Kollektivisering av bönderna (kulakerna) 1930-1931 genomfördes med tvångsåtgärder med hjälp av så kallade avkulakiseringsbrigader, enligt en plan som utarbetats av Molotov.
- Staten ökade kvoter som den skulle ta till 33-38%, och under missväxtens år 1931 till 40-47% (beroende på markens bördighet)
- När bönderna försökte undanhålla sina jordbruksprodukter skedde deporteringar till GULAG: år 1931 enligt lägerrapporter ökade antal fångar med 71.236 och 1932 ned 268.091 personer (enl. Nicolas Werth i Kommunismens svarta bok).
- I augusti 1932 rapporterade Molotov till politbyrån att "det förelåg en verklig fara för hungersnöd även i sådana distrikt där skörden hade varit utmärkt".
- För att förhindra att bönderna sökte sig till städer infördes 27 december 1932 inrikespass och obligatorisk registrering av alla stadsbor. Man stoppade försäljning av tågbiljetter i regionerna drabbade av hungern.
Från vissa håll, bl.a. ukrainska historiker och publicister hävdar att hungersnöden var ett medvetet "folkmord på det ukrainska folket" (S. Merl), men å andra sidan slog svälten till mot Kuban- och Donkosackernas samt mot Kazakstan lika hårt.
