Homo habilis
Wikipedia
Homo habilis (”den händiga människan”) är en art i släktet Homo som levde för ungefär 2,5 till 1,8 miljoner år sedan i början på Pleistocen. Definitionen av arten är Mary och Louis Leakeys förtjänst som hittade fossil i Tanzania mellan 1962 och 1964. Homo habilis är enligt mångas åsikt den första arten i släket Homo. Dess utseende och morfologi är dock minst lik moderna människor bland alla Homo-arter, förutom möjligen Homo rudolfensis. Homo habilis var väldigt kort och hade oproportioneligt långa armar i jämförelse med den moderna människan. Förmodligen härstammade Homo habilis från hominider ur släktet australopithecus, men arten kan också härstamma från den något mer massiva och aplika Homo rudolfensis. Homo habilis hade en hjärna som var aningen mindre än halva storleken hos den moderna människan (mellan 590 och 650 cm2 respektive 1350 till 1450 cm2. Dessa tidiga mänskliga förfäder var små, i genomsnitt ungefär 1,3 meter långa.
[redigera] Tolkningar
Homo habilis angågs ha bemästrat användningen av verktyg, tillverkade av stenflisor. Verktygen från denna tidsålder tillhör Olduwan-eran. Även om dessa stenflisor var primitiva med dagens mått mätt, så var de mer avancerade än några verktyg som hade funnits innan dess. Dessa verktyg gav Homo habilis möjligheten att leva i miljöer som tidigare hade varit för fientliga för primater. Det är fortfarande kontroversiellt huruvida Homo habilis var den första hominiden som bemästrade tillverkningen av stenverktyg. Bland annat har upptäckten av 2,6 miljoner år gamla fossil Australopithecus garhi tillsammans med stenverktyg, som alltså är ungefär 100 000 år äldre än Homo habilis, satt det påståendet på spel.
I termer av socialt samspel är de flesta experter eniga om att intelligensen hos Homo habilis var högre än hos typiska australipithecus och schimpanser. Trots att Homo habilis använde stenverktyg så var den inte en lika skicklig jägare som dess ätlingar senare skulle bli. Tvärt om finns det rikliga fossila behov på att Homo habilis var en viktig beståndsdel i kosten för stora rovdjur som till exempel Dinofilis, ett stort kattdjur liknande dagens leopard. Homo habilis använde huvudsakligen sina stenverktyg som en köttyxa för att karva loss kött från kadaver, snarare än att använda dem för jakt eller försvar. Homo habilis anses vara förfadern till den gängligare och mer sofistikerade Homo ergaster, som i sin tur är förfader till den mer människolika arten Homo erectus. Det finns dock en debatt kring hurvida Homo habilis är en direkt förfader till den moderna människan, och kring hur många av befintliga Homo habilis fossil som egentligen tillhör arten.
Homo habilis samexisterade tillsammans med många anda Homo-liknande tvåfotade primater, som till exempel Paranthropus boisei, som även den var mycket framgångsrik i flera tusen år. Däremot var Homo habilis annorlunda på två sätt – den använde och tillverkade tidigt stenverktyg och den hade mindre specialiserad diet än Paranthropus boisei. Dessa två faktorer kan ha bidragit till att Paranthropus boisei och dess robusta artsläktingar med tiden försvann i de fossila lämningarna.
Det finns en stor kontrovers om hurvida Homo habilis kan klassas som tillhörande Homo eller inte. Liksom Homo rudolfensis saknar Homo habilis många av de attribut som är unika för senare hominider, som till exempel slanka höften för långdistansvandring, ett sofistikerat svettningssystem, smalt bäcken (födelsekanal) och längre ben än armar. Andra karaktärsdrag som synlig ögonvita, mindre kroppsbehåring och mer naken hud är dock bara teoretiska spekulationer. Många forskare anser Homo habilis och dess nära släkting Homo rudolfensis vara mer ap- än människolika, trots deras större hjärna och uppräta gång, och anser därför att klassificeringen som en del av släktet Homo måste tas under ny övervägning.
