Heliocentrisk världsbild
Wikipedia
En heliocentrisk världsbild är en beskrivning av universum där solen (på grekiska helios) ligger i centrum med alla planeterna rörande sig i banor runt om. Tidiga förespråkare i kronologisk ordning för en sådan världsbild var Yajnavalkya från Mithila, Herakleides från Pontos, Aristarchos från Samos, Aryabhata, Bhaskara, Nicolaus Copernicus, Galileo Galilei och Giordano Bruno.
Den teori som slutligen vann allmänt gehör lades fram av Nicolaus Copernicus år 1543. Han vågade dock inte berätta om sina teorier och beräkningar på grund av den katolska kyrkan som förespråkade den geocentriska världsbilden. Han gav ut en bok men den publicerades först efter hans död. Det var inte förän på 1600-talet som Galileo Galilei bevisade att den heliocentriska världsbilden var bättre än den geocentriska. Han ställdes inför rätta i Vatikanen och hotades med tortyr om han inte slutade att sprida sina irrläror. Han sattes i husarrest och tvingades avsvära sig teorierna. Det var först på 1980-talet som Vatikanen erkände att de hade haft fel.
