Helen Wills Moody
Wikipedia
Helen Wills, eg. Helen Newington Wills, gift Moody, senare Roark (av många känd som Helen Wills Moody), amerikansk tennisspelare. Född 6 oktober 1905 i Kalifornien, död 1 januari 1998.
Innehåll |
[redigera] Karriäröversikt
Helen Wills anses av många, vid sidan av Suzanne Lenglen, vara tidernas främsta kvinnliga tennisspelare. Hon tog totalt 33 Grand Slam-titlar mellan åren 1922 och 1938. Av dessa var 19 singel-titlar; hon vann Wimbledonmästerskapen 8 gånger (1927-30, -32-33, -35 och -38), Amerikanska mästerskapen sju gånger (1923-25, -27-29 och -31) och Franska mästerskapen fyra gånger (1928-30 och -32). Åren 1929 och 1932 finalbesegrade hon fransyskan Simone Mathieu i Franska mästerskapen. År 1924 tog hon OS-guld i både singel och dubbel. En av hennes tidigare rivaler var den norska tennisspelaren Molla Mallory, som besegrade Helen Wills i finalen i Amerikanska mästerskapen år 1922. De två följande åren tog Wills titeln i den turneringen efter finalsegrar över just Mallory. I fyra Wimbledonfinaler besegrade hon sin landsmaninna Helen Jacobs, efter mycket jämna "klassiska" matcher. År 1927 besegrade hon den 16-åriga brittiska spelaren Betty Nuthall i finalen.
Hon mötte den franska världsstjärnan Suzanne Lenglen endast vid ett tillfälle. Det var i en turnering i Cannes år 1926 som hon som 20-åring mötte den sex år äldre Lenglen i en mycket omtalad match. Lenglen vann i två raka set efter att först ha blivit tilldömd segern med siffrorna 6-3, 7-5. Efter en häftig diskussion mellan domarna kom man fram till att den vunna matchbollen varit feldömd. Spelet beordrades att fortsätta. En frustrerad Lenglen lyckades samla sig och kunde avsluta matchen med 8-6 i setet. Helen Wills har senare skrivit om denna match i sin autobiografi (se nedan). Hon var imponerad över Suzanne Lenglens säkerhet, hon missade praktiskt taget aldrig ett grundslag och returnerade även de svåraste bollarna. Däremot tyckte hon inte att Lenglens grundslag var särskilt hårda, flera andra spelare hon mött hade betydligt kraftigare slag.
[redigera] Tennisspelaren och personen
Helen Wills började spela tennis som 14-åring. Hennes spelstil var kraftfull, vilket sägs ha berott på att hon tidigt tränade tennis mot män. Hon kunde utnyttja hela banan med effektiva djupa drives (grundslag) från både forehand och backhand. Hon hade också en bra och hårt skruvad serve. Ett något långsamt fotarbete kompenserade hon genom sin utomordentliga förmåga att "läsa spelet", vilket medförde att hon som regel var rätt placerad för att möta motståndarens returer. Till sin natur var hon trygg, tyst och reserverad och fick sällan eller aldrig känsloutbrott på banan. Hon fick tillnamnet "Little Miss Poker Face".
Efter tenniskarriären blev Helen Wills känd som konstnär och illustratör. Hon har bland annat gjort målningar av flera av sina tenniskolleger som exempelvis Suzanne Lenglen och Molla Mallory. Hon skrev också böcker, bland andra autobiografin "The Story of a Tennis Player" och thrillern "Death Serves an Ace".
Hon invaldes år 1959 tillsammans med Bill Tilden som Helen Wills Moody i the International Tennis Hall of Fame.
[redigera] Grand Slam-titlar:
- Franska mästerskapen
- singel - 1928, 1929, 1930, 1932
- dubbel - 1930, 1932
- Wimbledonmästerskapen
- singel - 1927, 1928, 1929, 1930, 1932, 1933, 1935, 1938
- dubbel - 1924, 1927, 1930
- mixed dubbel - 1929
- Amerikanska mästerskapen
- singel - 1923, 1924, 1925, 1927, 1928, 1929, 1931
- dubbel - 1922, 1924, 1925, 1928, 1924, 1928
- mixed dubbel - 1924, 1928
[redigera] Externa länkar
[redigera] Källor
- John-Anders "Jonte" Sjögren och Jan Kotschack, 1992. En bok om tennis. ICA Bokförlag.
- Gianni Clerici, 1974. 500 Jahre Tennis ( tysk översättning år 1978). Verlag Ullstein.
- Martin Hedges, 1978. The Concise Dictionary of Tennis. Mayflower Books Inc.
