Harem

Wikipedia

Artikelns språkbruk behöver moderniseras. Hjälp gärna till! Se Diskussion:Harem för detaljer. Se även fler artiklar med brister

Harem eller Ha'ram, fr. arab. "något, vartill tillträdet är förbjudet, något oantastligt, heligt". Så kallas de båda städerna Mekka och Medina haraman; "de bägge ha'ram", liksom Jerusalems heliga moské bär det synonyma namnet haram. Såväl den del av en muslims boning, som är särskilt anvisad åt hans kvinnor, som ock samtliga kvinnorna i denna del av boningen, då båda delarna enligt regeln är otillgängliga för varje annan man.

I stället för haram i de båda sista betydelserna, som mera tillhör bokspråket, begagnar araberna numera vanligen det synonyma ordet harim. De särskilda rum, av vilka harem består och vilkas antal naturligtvis beror av ägarens rikedom och mängden av hans kvinnor, har i sin anordning intet, som skiljer dem från de åt husets herre och hans gäster bestämda, vilka med ett gemensamt namn kallas selamlik.

Fönstren i ett harem i sistnämnda betydelse ligger åt den av huset på alla sidor omgivna gården eller, om möjligt, åt en trädgård och är i de bättre rummen försedda med en fint förgallrad utbyggning, maschreblje. Det är dock blott de förmögnare, som äger skilda harem- och selamlik-rum; hos den stora massan av stadsbor begagnas rummen gemensamt, och blott vid besök av män anlägger kvinnorna slöjan eller drar sig undan i något särskilt rum. Tillträdet till harem, där ett särskilt sådant finns, är förbjudet varje man. Icke ens husets tjänare får, utan särskild kallelse, komma längre fram än till haremsdörren, bab el-harem, där de genom kvinnliga tjänare mottar husfruns befallningar.

Blott de allra närmaste släktingarna, nämligen de, med vilka äktenskap är förbjudet (fader, svärfader, bröder, fär- och morbröder), gör härifrån ett undantag, men deras besök är genom skick och bruk vanligtvis inskränkt till högtidliga tillfällen, såsom bröllop, barns födelse och omskärelse samt bejramsfesterna. Även tiden för dessa besök är knappt tillmätt, och i regel är alltid tjänarinnor närvarande. Till och med en manlig läkare får endast i nödfall tillträde till harem, aldrig vid förlossningar; och varken puls, tunga eller den lidande kroppsdelen visas för honom ohöljd, om ej allvarsam fara är å färde.

Det är dock en lika falsk som vanlig missuppfattning att tro, att detta bud om kvinnans fullkomliga skylande för männens blickar och därmed harems otillgänglighet bero på mannens svartsjuka. Det beror blott på det med folk och klimat växlande begreppet om anständighet. Liksom ingen anständig europeisk kvinna utan giltig anledning blottar den minsta del av sin fot i mäns närvaro, medan armar och barm vid högtidligare tillfällen exponeras, så utsträcker den österländska kvinnan denna föreställning om skylandets anständighet även till ansikte och händer. Om harems oskärande med nyfikna blickar över trädgårdsmuren, där de dock icke finner någonting märkvärdigare än obeslöjade ansikten, dömer orientalen på samma sätt, som vi skulle göra med dylika blickar över väggen till ett badhus för fruntimmer.

Då de muslimska kvinnornas bildning är den minsta möjliga - ej alltid kan de läsa och skriva, måste det avstängda haremslivet bära prägeln av stor enformighet. Vården om barn och hushåll, sömnad och broderi, vari även de högre klassernas kvinnor flitigt deltar, är den ständiga sysselsättningen, och förströelserna består egentligen blott i besök av och hos väninnor och släktingar. Dessa visiter kan däremot återkomma så ofta och räcka så länge som helst - en hustru kan till och med ta med sig minderåriga barn och tjänarinnor till veckolånga besök hos moder, svärmoder eller gifta systrar, och vid sådana tillfällen bjudas, som vid männens besök sinsemellan, tobak (nargile eller cigarretter), kaffe och konfityrer i oavbruten följd. Vill husets herre vid sådana tillfällen träder in i sitt harem, måste han låta anmäla sig för att ge de besökande damerna tid att beslöja sig. Dans och musik av egna eller lejda danserskor och sångerskor förekommer blott vid högtidligare tillfällen, och även då endast inom rikare familjer.

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)