Harald Selmer
Wikipedia
Harald Selmer, född i Vejle 18 mars 1814, död 17 december 1879 på Frederiksberg, dansk läkare, professor.
Selmer gick i Horsens Latinskole och tog läkarexamen 1838. Därefter verkade han 1839-41 som läkarkandidat vid St. Hans Hospital och fördjupade sig i alla psykiatrins då aktuella frågor och uppmärksammade psykiatrins stagnerade tillstånd i Danmark. År 1841 utgav han en skrift, Om Psykiatriens Tilstand i Danmark med særligt Hensyn til St. Hans Hospital paa Bistrupgaard, vari han anslog en skarp polemisk-kritisk ton och med personliga aggressiva angrepp mot den dåvarande ledningen för St. Hans Hospital och dess ansedda överläkare Adolph Wilhelm Theodor Gøricke. Skriften väckte stark misstämning och framkallade en debatt, i vilken Selmer inte gjorde någon eftergift. En kort tid verkade han därefter som läkare i Stege (1841) och i några år (1841-46) på Nørlund vid Ålborg. Han var alltjämt starkt engagerad i psykiatrin och utgav 1842 Om Sindssygdomme og andre sygelige Sjæletilstande, vilken dock huvudsakligen var en översättning av den högt ansedda brittiske psykiatern James Cowles Prichards verk.
År 1846 tog emellertid agitationen för sinnessjukvårdens förbättring, som även energiskt drevs av J. R. Hübertz, ökad fart, och det unga reformivriga läkarsällskapet "Filiatrien" insände en anhållan därom till östiftens provinsialständer. Dess mycket kyliga mottagande föranledde sällskapet att hänvända sig till allmänheten och gav Selmer i uppdrag att utarbeta av en populär skrift om saken, vilken under titeln Almindelige Grundsætninger for Daarevæsenets Indretning, som fast Resultat af Videnskab og Erfaring fremstillet for et større Publikum, utgavs 1846 av Selskabet for Trykkefrihedens rette Brug. Häri gjorde han med skärpa och tyngd gällande, att den danska sinnessjukvården hittills endast har tagit hänsyn till de friska, men däremot inte till patienterna. Denna i innehåll och framställning förträffliga skrift fick starkt genomslag och den danska regeringen tog nu initiativ till byggandet av en tidsenlig anstalt för sinnessjuka i Nørrejylland. Selmer, som 1846 flyttat till Köpenhamn för att bli redaktör av Bibliothek for Læger, en stagnerad tidskrift som under hans redaktörskap fick högt anseende, blev 1847 medicinskt kunnig medlem av byggnadskommissionen för den projekterade anstalten och uppgjorde som sådan hela planen för dess uppförande och inrättande. Åren 1847-48 företog han med offentligt stöd en utlandsresa för att göra sig bekant med de främsta anstalterna i utlandet. År 1851 blev han vidare medlem av en kommission till genomförande av den reorganisation av St. Hans Hospital, för vilket han längst hade tjänstgjort, och var också i detta en energisk, bärande kraft. Under denna tid utarbetade han även en större personhistorisk skrift: Den danske Lægestand (1850; 2 uppl.. 1852).
Selmer hade nu kommit långt bort från sitt ursprungliga agitatorisk-kritiska stadium i reformarbetet och över till det svårare, det konstruktiva, och han visade sig lyckligtvis inte ringare som organisatör än som agitator. Anstalten, som uppfördes vid Århus, blev en mönsteranstalt, och då den 1852 stod klar, och han utnämnts till dess överläkare, vann han inte mindre välgrundat erkännande i denna ansvarsfulla ställning. Med rätta betraktades han från alla håll som den danska psykiatrins verklige banbrytare. Han fick nu mindre tid än tidigare till vetenskapligt arbete, men strax efter att han av hälsoskäl tagit avsked från sin tjänst 1878, utgav han en på omfattande förarbeten vilande betydande skrift: Statistiske Meddelelser og Undersøgelser fra sindssygeasylet ved Aarhus i dets første 25 Aar, 1852-77 (1879).
År 1842 ingick Selmer äktenskap med Julie Frederikke Bodenhoff, dotter till Andreas Bodenhoff, förpaktare på Bistrup Ladegård. År 1856 tilldelades han professors namn och promoverades 1877 till medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet. Vid sin pensionering utnämndes han till etatsråd. Efter sin död 1879 begravdes han på sin asyls kyrkogård.
