Gratisprogram
Wikipedia
Gratisprogram (eng. freeware) är programvara som har givits ut för gratis användande. Motsatsen är payware eller kommersiella program, där användaren ofta betalar för en användarlicens.
Eng. freeware bör inte förväxlas med vad som brukar kallas "fri programvara", eftersom ordet "fri" har olika innebörder. I freeware, syftar "free" på priset, medan det i fri programvara (eng. free software) syftar på frihet från upphovsrätter. Fri programvara är dock oftast även gratis att använda.
Innehåll |
[redigera] Licenser
Det enda kriteriet som bör uppfyllas för att en programvara ska kunna kallas gratisprogram, är att det är gratis att använda under en obegränsad tidsperiod. Programlicensen kan dock ha begränsningar på gällande användarens användningsområden av programvaran. Många gratisprogram använder sig av begränsningar som Gratis för icke-kommersiellt bruk och Gratis för privat bruk.
[redigera] Historia
Den engelska termen freeware användes först av Andrew Fluegelman då han 1982 hade skapat programmet PC-Talk, men inte var villig att betala de kostnader som traditonell försäljning på den tiden var förknippade med. Istället gav han bort sitt program till användarna under beteckningen freeware och sa att de fick betala en summa pengar om de tyckte om det, och blev på så vis innehavaren av varumärket freeware. Senare gick Fluegelman ihop med Jim Button och Bob Wallace och övergav beteckningen freeware i sin marknadsföring till förmån för Wallaces beteckning shareware. Ordet freeware kvarstår dock och är mycket spritt på internet, men har idag en något annorlunda betydelse, då ingen betalning förväntas för att använda programmen.
[redigera] Varianter av gratisprogram
Det finns många varianter av gratisprogram. Några exempel är:
- Nedbantad version av ett kommersiellt program (eng. crippleware) som används som marknadsföring för den mer avancerade men kommersiella versionen av programmet. Särskilt vanligt ifråga om datorspelsdemon.
- Annonsprogram (eng. adware). Principen är att användaren får använda programmet fritt, men går med på att annonser visas (till exempel i ett separat webbläsarfönster). Ofta finns någon form av räknare inbyggd i programmet som mäter vilka annonser användaren klickat sig vidare till.
- Spionprogram (eng. spyware), som ingår i kategorin malware (från eng. malignant; elak, illasinnad). Dessa program erbjuds som och ser på ytan ut som nyttiga och/eller roliga program, men inbyggt finns funktioner för att snoka i användarens dator - antingen enbart för att till exempel rapportera användarens surfvanor på Internet (vilket kan uppfattas som en kränkning av den personliga integriteten), eller för mer illasinnade ändamål, som att snappa upp till exempel användarnamn och lösenord, kontonummer eller kreditkortsnummer. (Se även Trojansk häst)
- Postcardware programmets upphovsman tillåter att användaren använder programmet fritt, men ber användaren att skicka ett vykort eller e-postmeddelande till honom/henne, där denne ger sina synpunkter på programmet och eventuella förslag till förbättringar.
[redigera] Besläktade distributionsmetoder
- Donationware. Programmet får användas fritt, men upphovsmannen begär att, om användaren är nöjd med programmet bör han eller hon donera en mindre summa - ofta så lite som 50 kronor eller mindre - till upphovsmannen.
- Spridprogram (eng. shareware) distributeras i samma form som gratisprogram, men med skillnaden att man måste betala om man vill fortsätta att använda det efter den fria prövotid som oftast ingår i dessa program (ofta 30 dagar). Oftast finns någon sorts låsfunktion, som antingen stänger av programmet helt och hållet eller vissa vitala funktioner i det efter prövotidens utgång. För att låsa upp programmet måste man ange en registreringskod som man får då man registrerar sig.
- Abandonware är kommersiell programvara som inte har sålts på länge eller ersatts av nya versioner och därför övergivits, därav namnet. Detta innebär att programmet av upphovsrättsinnehavaren gjorts tillgänglig för gratis användning.
- Betaversioner. Som ett led i sin programutveckling kan ett programvaruhus låta utomstående användare delta i utprovningen och avlusningen av nyutvecklade program och programversioner. Antingen sker detta inom en särskilt utvald grupp (kallas Beta Team) eller också lägger utvecklaren ut en betaversion på till exempel sin webbplats för allmän nedladdning. Betaversionerna är ofta låsta med en tidsfunktion som gör att de slutar fungera ett visst datum. Användarna (betatestarna) får ibland skriva på ett avtal, där de förbinder sig att anmäla eventuella fel eller synpunkter på programmet, samt att inte yppa för tredje part vad de kommit fram till i samband med sitt deltagande i betatestprogrammet.
