Gestaltpsykologi

Wikipedia

Gestaltpsykologi (av tyska: gestaltpsychologie) är en psykologisk inriktning som menar att människan behöver förstå saker som helheter och som försöker beskriva sådana helheter utifrån deras gestaltkvaliteter.

Skolan uppstod som en reaktion på reduktionistiska skolor som behaviorism och strukturalism under devisen "helheten är mer än summan av delarna", och har haft sin största betydelse inom perception och problemlösning genom insikt.

[redigera] Fältbegreppet

Centralt i gestaltpsykologin är fältbegreppet. Gestalten tänks som ett element i ett större fält och som ett fält i sig. Det tillåter dels en dynamisk formulering av visuella intryck utan hänvisning till kunskap a priori, en gestalt förklarar så att säga sig själv, dels att en analys görs på en viss artikulationsnivå utan att en lägsta eller högsta artikulationsnivå först fastställs. Jämför med associationspsykologiska teorier som först fastställer vissa atomära enheter utifrån vilka helheter och delelement därefter analyseras och byggs upp.

[redigera] Gestaltningslagar

För att gestaltpsykologin skulle kunna fungera vid praktiska tillämpningar krävdes att den kunde formulera allmängiltiga lagar genom vilka gestalter bildade helheter. Dessa lagar skulle vara sådana att ingen någonsin behövde lära sig dem, utan skulle uppträda såväl i skilda kulturer som hos spädbarn och djur. Detta gjordes första gången 1923 av Max Wertheimer. Här nedan återges dessa lagar i den form som senare blivit verdertagna:

[redigera] Närhetslagen

Enligt närhetslagen sammanfogas delarna till en helhet först och främst enligt principen om minsta avstånd

[redigera] Slutenhets- eller konturlagen

Enligt slutenhetslagen sammanfogas delar till enheter genom att bilda ytor. Slutenhetslagen bildar starkare enheter än närhetslagen och kan upphäva närhetsprincipen.

[redigera] Likhetslagen

Enligt likhetslagen sammanfogas delar i ett system med flera olika element som liknar varandra till enheter. I praktiken uppstår ofta en konkurrens mellan närhetslagen och likhetslagen.

[redigera] Den goda kurvans lag

När till exempel välbekanta geometriska figurer sammanfogas i en komposition motverkar de närhetslagen genom sin starka form.

[redigera] Den gemensamma rörelsens lag

I dynamiska system bildar grupper av element som rör sig i samma riktning och hastighet grupper som upphäver de tidigare lagarna.

[redigera] Erfarenhetens lag

I skolan lär vi oss att känna igen till exempel bokstäver. Liksom hos "den goda kurvans lag" gör detta att vi tenderar till att förstärka enheter som vi känner igen. Detta kan också motverkar de tidigare lagarna.

[redigera] Kritik av gestaltpsykologin

En holistiskt analys förutsätter alltid att det är meningsfullt att tala om en helhet av något slag. Om man försöker applicera gestaltpsykologin på till exempel omöjliga figurer märker man att alla delar kan förklaras i förhållande till en upplevd helhet, men helheten är i detta fallet den illusion som bilden verkar genom. Vad gäller omöjliga figurer kommer s.a.s. inte gestaltpsykologin åt helheten.