Gaskromatografi
Wikipedia
Gaskromatografi eller fördelningskromatografi är en kemisk analysmetod som används för att åtskilja kemikalier i ett prov. Det är en typ av kromatografi där den bärande (mobila, eller rörliga) fasen är en gas, vanligtvis en icke reaktiv gas som helium eller kvävgas. Den stationära fasen är oftast inne i ett väldigt långt och smalt rör som kallas kolonn. Den stationära fasen består av ett tunt lager vätska med hög kokpunkt, som är bunden till en fast yta, till exempel silika (SiO2). Analyten fördelar sin tid mellan den stillastående vätskan och den mobila fasen.
Beroende på de kemiska och fysikaliska egenskaperna hos de olika kemikalierna vandrar de genom kolonnen med olika hastighet. Hastigheten ämnena vandrar genom kolonnen kan bero på t.ex. deras kokpunkt, molekylens massa och dess polaritet. När kemikalierna når kolonnens mynning kan de detekteras och identiferas elektroniskt. Man kan också koppla gaskromatografen till en masspektrometer och på så sätt kan man få masspektra på de substanser som separeras i gaskromatografen. På så sätt kan man få en mycket säker identifiering av substanserna.
