Götz von Berlichingen
Wikipedia
Götz (Gottfried) von Berlichingen, "med järnhanden", född omkring 1480, död 23 juli 1563, var en tysk krigare.
Han kom 1494 som page till sin faders kusin, Konrad von Berlichingen, och efter dennes död till markgreven Fredrik IV av Brandenburg-Ansbach. Han deltog i denna tid i många fejder mellan tyska furstar och städer. Vid en belägring av Landshut (1504) förlorade han sin högra hand, som ersattes genom en med konstgjord mekanism försedd järnhand. Sedan förde han en mängd strider med Nürnberg, Köln, Mainz och flera andra städer.
I ett krig mellan det Schwabiska förbundet och hertig Ulrich av Württemberg 1519 tog Berlichingen den senares parti, men blev troligtvis vid ett utfall från borgen Möckmühl tillfångatagen och lössläpptes inte förrän 1522. År 1525 blev han inblandat i ett bondekrig. Efter att några bönder kom till hans borg, övertog han lite motvillig på en månad befälet över de så kallade Odenwalder hoparna. Trots att han så snart som möjligt drog sig undan till sin borg, tog hans fiender tillfället och anklagade honom för delaktighet i kriget. Han hölls två år i fängelse i Augsburg och måste tillbringa de följande elva åren i en sorts internering på sitt slott Hornberg vid floden Neckar.
I kejsaren Karl V:s tjänst deltog Berlichingen i kriget mot turkarna 1542 och i kriget mot Frankrike två år senare. Berlichingen efterlämnade en självbiografi, som utgavs 1731 och som flera gånger blivit omtryckt. Den blev senare källan för Johann Wolfgang von Goethes skådespel "Götz von Berlichingen".
Järnhanden hade i sitt inre en invecklad mekanism med hakskivor och fjädrar samt torde vara ett av de äldsta exemplen på konstgjorda extremiteter.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
