Göteborgs kanaler
Wikipedia
Göteborg anlades år 1621 på ett låglänt område vid Göta älvs södra strand. Man planerade att anlägga ett antal kanaler enligt nederländsk förebild, för att dränera men även för att staden skulle fungera som hamn. Hela staden blev omgiven av en sicksackformig vallgrav från älven vid Rosenlund i en halvcirkel moturs till älven vid Lilla Bommen. Innanför byggde man Stora hamnen (nu Stora hamnkanalen) från Stora Bommen i väster, mellan Kvarnberget i norr och Stora och Lilla Otterhällan (numera Kungshöjd) i söder, till Vallgraven i öster, där den sista biten var avsmalnad för att inte bilda ett hål i stadens befästningsvallar. Kanalen har inte en helt rak sträckning utan bildar en vinkel en bit in, vid Kämpebron.
Enligt vissa källor var planen från början att anlägga kanalen i en halvcirkel från Stora Bommen till Lilla Bommen. Under arbetets gång visade det sig att den tänkta sträckningen var för svårbearbetad på grund av berg nära markytan. Därför ändrade man planen.
Kanalen korsades av Östra hamnen (senare Östra hamnkanalen, i nuvarande Östra Hamngatan) som gick från Lilla Bommen i norr till Vallgraven vid Kungsporten i söder. Den sista biten vid Kungsporten var avsmalnad och gick i en krök österut. Dessutom utgick söderut Västra hamnen, senare Västra hamnkanalen, i nuvarande Västra Hamngatan, till Vallgraven. Också denna kanal var avsmalnad vid utloppet.
För att förbättra vattenomsättningen i kanalsystemet och skapa en förbindelse till Mölndalsån anlades 1641 den 1 km långa kanal som numera heter Fattighusån. Genom en damm i Mölndalsån nedanför förbindelsen tvingades vattnet in i den nya kanalen. En sluss anlades vid Drottningporten, från 1649 fanns där även en kvarn. Längs kanalens norra sida gick den gamla utfartsvägen österut, numera Stampgatan, som på 1700-talet försågs med en allé av lindar, som finns kvar än idag. Namnet fick kanalen från det på 1700-talet byggda fattighuset vid Stampkyrkogården, som också finns kvar.
Kanalerna tjänade som hamn, även om bara mindre båtar kunde gå in där. Godset lastades till större fartyg som ankrade upp på älven, till exempel vid Klippan. Vissa hus längs kanalerna hade till och med direktförbindelse med tunnlar under gatan. Broarna i Stora Hamnkanalen var öppningsbara.
När befästningsvallarna raserades i början av 1800-talet lades den sydvästliga delen av Vallgraven om från sin ursprungliga sicksackform till en rak sträckning som fick namnet Rosenlundskanalen. Den försågs med öppningsbara broar och där placerades saluhallen för fisk, Fiskekyrkan.
I Göteborg hämtades allt vatten från kanalerna fram till slutet av 1700-talet. Av hygieniska skäl inskränktes användningen av vattnet, 1715 anvisades klädtvätt till vissa ställen, 1801 förbjöds folk att tvätta sig i kanalerna och 1803 förbjöds garverinäringen att hantera råa hudar i kanalerna. För att få friskare dricksvatten såldes vatten utifrån på Rådhusgården, Lejonbron och Tyska bryggan.
1787 byggdes en vattenledning från det högt belägna Kallebäcks källa i bergen i sydost. Friskt vatten kunde då förmedlas via tre så kallade fontäner, varav en fanns vid Göteborgs domkyrka. 1797 byggdes en stor vattencistern vid Kungstorget
Den nuvarande Brunnsparken var till att börja med en ö i Stora hamnkanalen. På 1800-talet lades den södra kanalarmen igen, medan den norra finns kvar än idag.
I Fattighusån anlades en sluss för att kunna trafikera den och Mölndalsån med pråmar. Den nuvarande slussen är byggd 1873.
När den första järnvägen öppnades år 1856 lade man stationen på en del av Vallgraven, som fylldes igen från nuvarande Drottningtorget en bit norrut. Sträckan närmast Lilla Bommen fylldes igen senare.
Även på Hisingen anlades kanaler. På 1800-talet skapades Kvillebäckskanalen i Kvillebäckens utlopp i Göta älv. Den användes som transportkanal för industrierna i närheten. Från den anlades under åren 1878-1898 Ringkanalen österut i en båge till Göta älv vid Tingstad. Den således uppkomna ön kallas alltjämt Ringön. Ringkanalen lades igen från 1930- till 1950-talen, och större delen av Kvillebäckskanalen har också försvunnit med utvidgningar av Frihamnen.
Kanalerna tjänade också som dricksvattentäkt och som avloppsdike. Även om en vattenledning från Kallebäcks källa gjorde att man slapp dricka vattnet, blev de ett hygieniskt problem, speciellt sommartid då det stillastående vattnet luktade illa. Dessutom hade båttrafiken upphört, hästspårväg anlagts, trafiken behövde mer plats, varför man beslöt att fylla igen södra delen av Östra hamnkanalen, vilket var klart år 1900. Därpå fylldes Västra hamnkanalen igen år 1903. Den norra delen av Östra hamnkanalen, som hade bättre vattenomsättning och där spårväg saknades, fylldes igen år 1936, för att lättare bygga uppfarten till Götaälvbron. Därvid fylldes en del av Lilla Bommens hamn också igen, och Stora hamnkanalens breda del kortades av.
Fattighusån och dess förbindelseled Stora hamnkanalen avlystes som farled på 1930-talet (enligt annan uppgift år 1951), och det fanns planer på att fylla igen Stora hamnkanalens östra smala del, vilket aldrig gjordes. Godstrafiken på Fattighusån hade upphört, men periodvis har turisttrafik körts mellan slussen eller Kungsportsplatsen och Liseberg. Det går inte längre att fortsätta till Mölndal, eftersom Mölndalsån sedan 1970-talet går i en kulvert vid Lana på gränsen till Mölndal.
Under 1900-talet hade många privatpersoner sina båtar i Vallgraven och Stora hamnkanalen, men det förekommer inte längre. Det råder också badförbud. Det går däremot bra att fiska.
År 1939 startade turisttrafik i form av Paddanbåtarna. De utgår från Kungsportsbron, trafikerar Stora hamnkanalen, Vallgraven och en del av Göta älv. Inför julen körs "Julpaddan" till Liseberg.
De tidigare öppningsbara broarna är numera fasta, så endast mycket låga båtar kan gå under dem. Vid högvatten klarar inte ens Paddanbåtarna av Residensbron vid Stora Bommen och även vid normalt vattenstånd är den låg, varför den kallas osthyveln.
Vid anläggningen av Götatunneln har en del av Rosenlundskanalen grävts bort och provisoriskt ersatts med en akvedukt som Paddanbåtarna går igenom, kallad hängrännan. Akvedukten var Sveriges längsta men revs under 2005 vid kanalens återställande.
År 2003 motionerade kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson om att "fortsatt planering av Södra Älvstranden skall medge möjligheter... att återställa Östra Hamngatan som kanal". Bland annat måste bygget av Götatunneln ta hänsyn till detta.
