François Arago
Wikipedia
François Jean Dominique Arago, född 1786 i Estagel nära Perpignan, död 1853 i Paris, fransk astronom, fysiker och statsman.
Arago genomgick med utmärkelse Polytekniska skolan i Paris, utnämndes 1805 till sekreterare vid Bureau des longitudes samt observatoriet och sändes kort därpå att i förening med Biot till Formentera fortsätta en av Delambre och Méchain emellan Dunkerque och Barcelona utförd meridianmätning för bestämmande av normalmeterns längd. Innan Arago hann avsluta detta med många svårigheter och mödor förbundna uppdrag, utbröt krig mellan Spanien och Frankrike. Han blev då ansedd som spion och fängslad. Först 1809 återkom han, efter åtskilliga äventyr och motgångar, till sitt fädernesland.
Samma år utnämndes han till ledamot av franska vetenskapsakademin och till professor vid Polytekniska skolan, uppsatte 1816 jämte Gay-Lussac Annales de chimie et de physique samt blev 1830 direktör vid Paris-observatoriet och samma år ständig sekreterare i vetenskapsakademin.
Mest berömd blev Arago genom sina undersökningar om ljusets interferens och polarisation, om den elektriska strömmens magnetiska verkningar och om den s. k. rotationsmagnetismen, vars upptäckare han var. Han bidrog med många rön till att stödja undulationsteorin samt konstruerade ett polariskop och en fotometer.
Även i det politiska livet spelade Arago en betydande roll. 1831 blev han deputerad, slöt sig som sådan till yttersta vänstern samt utmärkte sig som en framstående talare i ekonomiska, tekniska och till undervisningsväsendet hörande frågor. Efter revolutionen 1848 valdes han till medlem av provisoriska regeringen samt utnämndes till krigs- och sjöminister. På denna post och som medlem av exekutivkommittén samma år var Arago kraftigt verksam för ordningens upprätthållande. I presidentskapsfrågan var han en ivrig motståndare till Louis Napoléon och vägrade att avlägga ed till honom efter statskuppen 1851.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
