Evita

Wikipedia

Evita är en brittisk musikal av Andrew Lloyd Webber (musik) och Tim Rice (text).

[redigera] Handling

Musikalen handlar Juan Peróns väg till makten sett ur hans hustru Eva 'Evita' Peróns perspektiv.

Akt 1

Historien börjar med på en biograf i Buenos Aires 1952. Landets, av halva landet kanoniserade, presidenthustru är död. På lite de parade passerar 100'000-tals argentinare. Den synska, raljerande kommentatorn under föreställnignen, Che, ifrågasätter hur det kunde bli som det blev. Hur kunde denna kvinna linda folket runt sitt ena finger? Och såg ingen vad som egentligen hände?..(Oh, what a cirus) Klockan vrids tillbaka 18 år då Eva Duarte fortfarande bodde i den lilla staden Junin. Hon slår sig ihop med Augustin Magaldi som uppträder i den lilla byn. (On this night of a thousen stars) Han lovar ta med henne till Buenos Aires och gör så. (Eva, be ware of the city/Buenos Aires) Via ett antal män och idogt arbete så blir Eva en välkänd aktris. På en välgörenhetsgala träffar hon så Juan Peron. Tycke fattas direkt (I'd be surprisingly god for you) och senare på kvällen hemma hos Peron körs den unga älskarinnan ut på Evas inrådan (Another suitcse in another hall) Aristokratin och militären är inte helt övertygad om att Eva är den rätt kvinnan för Peron och deklarerar sitt missnöje i Perons latest flame. Peron tvekar på om han vill bli landets chef och tänker på hängmattor i Paraguay. Men Eva är fast besluten om vad som är bäst för henne... förlåt honom. Folket är ju på deras sida. (A new Argentina)

Akt 2

Peron har vunnit en jordskredsseger och är president! Han möter folket på balkongen på Casa Rosada. Folket vill även se Eva, eller Evita som hon nu vill bli kallad. (Don't cry for me Argentina) Che fortsätter att vara den kritiska rösten och funderar Evitas motiv. (High flying adored) Eva gör sig klar för sin Europaturné (Rainbow high) och åker sedan dit med minst sagt blandat mottagande (Rainbow tour) Che vässar till kritiken till max i rock n' Roll-nummret And the money keeps rolling in. Börjar Eva kanske tappa lite av det där fantastiska glansiga greppet hon har haft om landet? Che och Eva möts i Waltz for Eva and Che och förklarar och anklagar varandra. Diplomater, ministrar och militärer ifrågasätter Evas inverkan på landet inför presidenten (She is a diamond). Peron börjar på allvar ge upp och sjunger om faror som lurar i skuggorna. Eva däremot är manisk och är, trots en sjuk och sargad kropp, fast beslutsam om att bli vice president - "två Persons ska dela landets tron" (Your Little Body's Slowly Breaking) Eva kan tillslut inte stå pall, bokstavligt talat och avsäger sig alla sina poster och uppdrag. (Eva's Final Broadcast) I en tillbakablick sammanfattas Evas väg till var hon är idag. (Montage) Föreställningen avslutas med Evas klagan (Lament) där hon kommenterar sina val och sitt liv.

[redigera] Om musikalen

Musikalen hade premiär som ett musikalbum 1975 där Julie Covington sjöng rollen som Evita. Covingtons inspelning av Don't Cry For Me, Argentina nådde första plats på den brittiska topplistan i februari 1977. Stor framgång hade också singeln Another Suitcase in Another Hall.

Den 21 juni 1978 hade musikalen premiär på Prince Edward Theatre och Elaine Paige spelade huvudrollen. Che Guevara spelades av popsångaren David Essex och Perón av Joss Ackland. 1979 hade musikalen premiär på Broadway med Patti LuPone i huvudrollen, Mandy Patinkin som Che och Bob Gunton som Perón. Båda föreställningarna regisserades av Harold Prince.

Snart fanns det även planer på en filmatisering. Bland de tänkta skådespelarna kan nämnas Barbra Streisand eller Liza Minnelli som Eva och Barry Gibb eller Barry Manilow som Che Guevara. Någon filmatisering blev dock inte av förrän 1996 och Evita. Filmen nominerades till fem Oscars och vann en Oscar för Bästa orginalsång (You Must Love Me).