Erik Pontoppidan
Wikipedia
Erik Pontoppidan, född 24 augusti 1698 i Århus, död 20 december 1764, dansk teolog, historiker, författare och ornitolog.
Hans far var stiftsprost och 1721 blev han lärare hos hertigen av Plön, som 1723 tog honom till slottspräst på Nordborg. Därefter steg han till hovprost i Köpenhamn 1735, teologie professor 1738, biskop i Bergen 1745 och prokansler för Köpenhamns universitet 1755. Pontoppidan var en mycket flitig författare, i synnerhet i historia och teologi. Själv hyllade han pietismen, men var likväl fiende till allt religiöst tvång. 1737 skrev han sin Förklaring över Luthers katekismus, som antogs vid skolorna och i Danmark nyttjades till 1794, i Norge ända in på 1900-talet. Han utgav även 1740 en ny psalmbok, som länge var i bruk. 1742-43 utkom hans märkliga roman Menoza, en asiatisk prinds, som rejste om og sögte christne, som fick stor spridning (ny upplaga 1860) och översattes till holländska, tyska, franska och svenska (1771-73 och 1860-61). Av hans historiska skrifter kan nämnas Marmora danica, en samling inskrifter i Danmark (2 band, 1739-41), Gesta et vestigia danorum extra Daniam (3 band, 1740-41), Annales ecclesiæ danicæ (4 band, 1741-52), en dansk kyrkohistoria på tyska, som framkallade en tvist med Jakob Langebek, Origines havnienses (1760) och Den danske atlas, en historisk-topografisk beskrivning över Danmark (7 band, 1763-81, de 5 sista utgivna av Hofman). 1745 skrev Pontoppidan en avhandling om Det danske sprogs skjæbne i Sönderjylland, första försöket att hävda modersmålets rätt, och han hade redan 1740 i Schaubühne Dänemarks framhållit Nordens tre språk som dialekter av ett enda. Som biskop samlade Pontoppidan ett Glossarium norvagicum (1749) och skrev även ett Forsög til Norges naturlige historie (1752-54). Många av Pontoppidans smärre skrifter finns översatta till svenska. Här må nämnas endast Sanning till gudaktighet, uti en enfaldig och grundlig förklaring öfver dr Lutheri Lilla katekes (1764; 8:e upplagan 1861) och hans Herrliga tros-spegel (1766; 8:e upplagan 1874).
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
