Direkt demokrati
Wikipedia
Direkt demokrati innebär att alla vuxna individer som kollektiv har rätt att besluta i de frågor som berör dem. Individerna har direkt makt i frågorna som behandlas. Denna form av demokrati ligger i många avseenden närmare den ursprungliga grekiska demokratin än vår tids indirekta, formella, representativa demokrati.
En typ av direktdemokrati bygger på lokala arbetarråd, där dess generalförsamling fattar alla beslut, utser när som helst avsättbara delegater med slutna mandat för regionalrådet, som i sin tur väljer när som helst avsättbara delegater med slutna mandat för det nationella rådet. Makten stannar kvar i de minsta enheterna och utövas därifrån. I stället för ett hierarkiskt samhälle har man då fått ett som är horisontellt organiserat ("platt organisation"). Några exempel ur historien där detta system prövats framgångsrikt är Pariskommunen 1871, Ukraina 1918, Spanien 1936-39, Portugal 1974, Chiapas 1994-. Också i det Schweiziska kanton-systemet tillämpas direktdemokrati med stormöte och handuppräckning på det lokala torget.
Folkomröstningar är ett slags direktdemokrati där folket kan besluta. I Sverige är de oftast rådgivande och ej beslutande. Politikerna låter då folkomröstningsresultatet vara rådgivande, men kan ändå besluta om motsatsen. Till exempel i högertrafikomläggningen, där folkomröstningen gav ett klart nej till högertrafik 1955, men högertrafik ändå infördes 1967.
Vissa direktdemokrater hävdar att verklig demokrati är möjligt med dagens teknologi och hänvisar också till ett begrepp som kallas representativ direktdemokrati som en bra lösning på att många människor ibland inte har kunskap, tid eller lust att engagera sig i samhället på ett direktdemokratiskt vis. Den representativa direktdemokratin innebär dock att eventuella representanters mandat skall kunna återkallas när väljarna än önskar.
Andra förespråkare för direktdemokrati brukar säga att besluten ska fattas i mindre församlingar, t ex lokala eller kooperativa organ.
Kritiker brukar säga att det är omöjligt att fatta beslut i församlingar som omfattar mer än ett hundratal personer och att många människor varken har tid eller lust att engagera sig i samhället på detta sätt.
Förespråkare hävdar att ny teknik såsom automatiska kortläsare, bankomater, datorer och Internet kullkastar gamla argument, samt att samhället p.g.a. industrialismens produktivitetshöjning tenderar att ge mer tid över till medborgarnas samhällsengagemang samt att den tid som medborgarna i förening kan spendera på beslut är långt större än politikernas. Vissa direktdemokrater för även argumentet att korruptionen hos beslutsfattarna minskar när makten fördelas eftersom privata intressen får mindre utrymme utan partipolitisk dogmatik eller kampanjdonationer från inflytelserika och välställda privatpersoner.
[redigera] Se även
Länkar till uttalat direktdemokratiska partier:
