Brasiliens Grand Prix 1981

Wikipedia

Brasiliens Grand Prix 1981
Datum	29 mars 1981
Bana	Autodromo de Jacarepagua
Sträcka	63 × 5,031 = 316,953 km (planerad) 62 × 5,031 = 311,922 km (körd)
Vinnare	Carlos Reutemann, Williams-Ford
Pole position	Nelson Piquet, Brabham-Ford
Snabbaste varv	Marc Surer, Ensign-Ford, 1:54,302
Övrigt	Regn

Brasiliens Grand Prix 1981 var ett lopp som ingick i formel 1-VM 1981.

Innehåll

1 Rapport
2 Resultat
- 2.1 Förare som bröt loppet
- 2.2 Förare som ej kvalificerade sig
3 Noteringar

[redigera] Rapport

Det regnade kraftigt under söndagen och loppet startade under regntunga skyar. Flera förare, inklusive Nelson Piquet som stod i pole position, hade valt slicks, d.v.s. omönstrade däck, med förhoppningen att banan skulle torka upp allteftersom loppet pågick. Det gjorde den inte och Piquet fick kämpa för att få fäste på den allt blötare banan. När de röda lamporna slocknade var det Carlos Reutemann som kom iväg snabbast och Alan Jones och Riccardo Patrese slogs om andraplatsen. De båda Renaultbilarna, på rutorna fem och åtta, var långsamma iväg och påkördes bakifrån. Efter seriekrocken som uppstod skadades turligt nog ingen, men Mario Andretti, René Arnoux och Chico Serra fick bryta loppet.

De båda Williamsförarna Reutemann och Jones befäste sina tätpositioner och drog ifrån trean Patrese med mer än en sekund per varv och när trettio varv återstod var deras ledning 30 sekunder. När det var sju varv kvar låg Reutemann två sekunder före stallets försteförare Jones och då visade man en skylt med texten "JONES-REUT". Alla förväntade sig nu att Reutemann skulle släppa förbi sin stallkamrat men han brydde sig inte om uppmaningen utan gick i mål som vinnare av loppet. Williams tog en dubbelseger men inte i den ordning man tänkt sig.

[redigera] Resultat

Carlos Reutemann, Williams-Ford, 9 poäng
Alan Jones, Williams-Ford, 6
Riccardo Patrese, Arrows-Ford, 4
Marc Surer, Ensign-Ford, 3
Elio de Angelis, Lotus-Ford, 2
Jacques Laffite, Ligier-Matra, 1
Jean-Pierre Jarier, Ligier-Matra
John Watson, McLaren-Ford
Keke Rosberg, Fittipaldi-Ford
Patrick Tambay, Theodore-Ford
Nigel Mansell, Lotus-Ford
Nelson Piquet, Brabham-Ford
Ricardo Zunino, Tyrrell-Ford

[redigera] Förare som bröt loppet

Eddie Cheever, Tyrrell-Ford (varv 49, ej klassificerat)
Bruno Giacomelli, Alfa Romeo (40, ej klassificerat)
Gilles Villeneuve, Ferrari (25, turbo)
Hector Rebaque, Brabham-Ford (22, snurrade av)
Alain Prost, Renault (20, kollision)
Siegfried Stohr, Arrows-Ford (20, olycka)
Didier Pironi, Ferrari (19, kollision)
Andrea de Cesaris, McLaren-Ford (9, motor)
René Arnoux, Renault (0, kollision)
Mario Andretti, Alfa Romeo (0, kollision)
Chico Serra, Fittipaldi-Ford (0, kollision)

[redigera] Förare som ej kvalificerade sig

[redigera] Noteringar

Ricardo Londono gjorde F1-debut men fick ingen licens att köra utan ersattes av Marc Surer.
Ensign Racings och Marc Surers första och enda snabbaste varv.