Blodsocker
Wikipedia
Blodsocker är benämningen på det glukos som finns löst i blodet för att transporteras till kroppens alla organ och vävnader.
[redigera] Funktion
Glukos diffunderar från blodet till de celler som är fattiga på glukos och dess kemiska energin används sedan av cellens mitokondrier för att bilda den energirika föreningen ATP (adenosintrifosfat) - en molekyl som på otaliga sätt används av kroppen i energikrävande processer.
[redigera] Nivåreglering
Blodsockrets nivå styrs främst av hormonerna insulin och glukagon. Efter en måltid tas glukos upp av tunntarmens celler från vilka det diffunderar ut i blodet. Den höga koncentrationen av glukos i blodet triggar bukspottkörtelns langerhanska öar att utsöndra insulin. Insulinet påverkar i sin tur lever-, muskel- och fettceller att öka sitt upptag av glukos, blodsockret sänks och de nämnda cellerna har fått ett "förråd" av glukos i form av glykogen (musklerna) och triglycerol i fettcellerna. När det sedan har gått en tid sedan den senaste måltiden, börjar blodsockret bli lågt eftersom blodet inte får någon påfyllning av glukos från tunntarmscellerna. Detta triggar återigen bukspottkörteln, men denna gång till att utsöndra glukagon. Glukagonet påverkar levern och musklerna så att de släpper ut en del av det glukos de har "i lager" till blodet. Nu höjs nivån på blodsockret så att det ligger på en lagom nivå för att försörja kroppens alla olika vävnader.
Insulin och glukagon utsöndras i själva verket hela tiden, men olika mycket beroende på blodsockrets nivå och de skapar en jämvikt som avgör åt vilket håll sockermolekylerna ska gå.
