Blodsförvantskap

Wikipedia

Blodsförvantskap, konsangvinitet (lat. consanguinitas, av con, "med", och sanguis, "blod").

Mycket olika åsikter har gjort sig gällande rörande inflytelsen av konsangvina äktenskap, d.v.s. äktenskap mellan nära anförvanter. I människosläktets tidigare åldrar ansågs nästan intet blodsband utgöra hinder för ingående av äktenskap. Perser, tatarer, skyter, meder, fenicier och egyptier gifte sig inte bara med systrar, utan även med döttrar och mödrar. Till och med de äldre germanska lagarna tillät konsangvina äktenskap; så även arabernas ända till Muhammed. Nutidens nationer tillåter giftermål mellan släktingar endast inom vissa gränser; vanligen får släktskapen icke vara närmare än den mellan kusiner (jfr Äktenskapshinder).

Erfarenheten har visat att bland barn, som föds inom äktenskap mellan kusiner eller som härrör från förbindelser inom "förbjudna led", förekomsten av idioti, dövstumhet, blindhet (i följd av retinitis pigmentosa) samt en del nervsjukdomar och missbildningar är jämförelsevis vanliga. Frågan om orsaken till detta förhållande är ännu ej avgjord. Man är emellertid böjd att anta, att blodsförvantskapen ensamt inte är orsaken till degenerationsföreteelserna hos avkomman. Erfarenheten från djurvärlden ger inte stöd åt antagandet att inavel i och för sig skulle medföra degeneration. Däremot har man många exempel på degeneration genom överföring av sjukdomsanlag från föräldrar till avkomma.

Det torde ges endast få familjer, inom vilka alkohol, syfilis, tuberkulos och andra i organismen djupt ingripande sjukdomar inte lämnat något spår. Det är härvid inte fråga om ett direkt överförande av en sjukdom från föräldrar till barn. Det är tillräckligt att sjukdomsgiftet åstadkommit en skada på de celler eller rättare celldelar hos en individ, som ger upphov åt avkomman från denna individ. Det är möjligt att skadan begränsats till det materiella substrat, som bestämmer till exempel utvecklingen av en viss del av centrala nervsystemet.

En individ leder sitt ursprung från en befruktad äggcell, i vars kärna lika många element ingått från fädernet som från mödernet. Tillhör far och mor samma familj, är sannolikheten för att en och samma skada beträffande nyssnämnda könssubstans skall finnas hos båda större än i det fall de tillhör olika familjer. I senare fallet är större möjlighet för en utjämning av eventuella ärftliga anlag för missbildningar eller defekter, och detta anses vara den sannolikaste förklaringen att tecken till degeneration är mindre vanliga hos barn av ej besläktade föräldrar än hos barn av blodsförvanter.