Bödel
Wikipedia
Bödel eller skarprättare är en av samhället anställd person, utsedd att verkställa dödsstraff, prygel och andra kroppsstraff.
Under medeltiden användes även orden mästerman eller stupagreve. Utanför Sverige skiljde man på skarprättare och bödel på så sätt att skarprättare fick stå för de "finare" avrättningarna i form av halshuggning (som ofta var reserverad för adeln), medan bödeln stod för straff som stegling, tortyr- och spöstraff. Bödeln hade ofta ett antal medhjälpare som kallades rackare eller rackardrängar. I södra Sverige och Danmark kallades dessa också nattmän. De utförde även föraktade sysslor som att rensa latriner och begrava självmördare.
Under 1600-talet var det svårt att rekrytera skarprättare varför man istället utnyttjade dömda fångar till arbetsuppgiften. Dödsdömda personer kunde få slippa sitt straff genom att själva bli skarprättare. Fram till 1858 fanns en skarprättare i varje län. Sveriges sista skarprättare var Anders Gustaf Dalman.
Namnet bödel är äldst och finns redan i fornsvenskan. Ordet skarprättare kommer från tyskans scharfrichter. Även ordet mästerman kommer från tyskan. Ordet "bödel" har senare kommit att användas i överförd betydelse, bland annat om skoningslösa mördare och personer som medverkat i folkmord.
[redigera] Se även
- stupstock
- Bödeln, roman av Pär Lagerkvist
- avrättning
[redigera] Referenser
- Jan G Ljungström Skarprättare, bödel och mästerman (1996)
