Atrofi
Wikipedia
Atrofi, av grekiskans atrophia ’brist på näring’, ord som betyder tillbakagång. I medicinska sammanhang innebär atrofi förtvining av en cell, vävnad eller ett organ på grund av ett sjukdomstillstånd. Till exempel muskelatrofi efter benbrott eller nervskada är exempel på atrofier.
Atrofier kan ha flera uppkomstmekanismer, däribland kronisk understimulans, vilket leder till inaktivitetsatrofi. Detta kan inträffa exempelvis hos barn då en kraftig skelning inte behandlas. Barnet slutar använda ett öga, varvid det område i hjärnan som tar tolkar synintrycken från detta öga slutar användas. Detta leder till en ansamling av metabola produkter i de drabbade cellerna vilket slutligen förstör dem.
Denervering av en skelettmuskel leder till atrofi av den muskeln. Även sjukdomar som Polymyosit och Duchennes muskeldystrofi leder till atrofi av skelettmuskulatur. Upphörd hormonell stimulering av ett organ kan leda till atrofi av organet. Sådan organatrofi förekommer av binjurarna om hypofysen upphör med att utsöndra ACTH (adrenokortikotropt hormon).
En allmän förtvining av kroppens organ kan inträffa i hög ålder och benämns senil atrofi.
