Astrolabium
Wikipedia
Astrolabium (av astro-, stjärna, och labe, att ta) är ett astronomiskt instrument som förr användes för att bestämma himlakroppars lägen och ur dessa beräkna tiden på dygnet, alternativt kan man med astrolabiet om tiden är känd bestämma longituden. De äldsta astrolabierna är från antiken men de har använts nästan ända fram till våra dagar. Astrolabier användes också inom astrologi.
Var och när astrolabiet uppfanns är inte känt; Hipparchos (200-talet f.Kr.) brukar ibland nämnas som uppfinnare. Efter antiken försvann astrolabiet delvis från Europa, men användes fortfarande i Mellanöstern. Islamiska hantverkare införde också astrolabier tillverkade i mässing - äldre instrument var tillverkade i trä och hade betydligt sämre precision. Med islams spridning spreds också bruket av astrolabier och fram till sextantens genombrott var astrolabiet sedan det mest använda och mest spridda navigationsverktyget även i Europa.
Astrolabiet konstrueras av en basskiva, mater, i vilken passas in mindre skivor, s.k. tympan eller climates. En schablonliknande ram, rete placeras sedan ovanpå instrumentets yta. Utformningen av reten pekar sedan ut positioner som observatören använder sig av. Instrumentets baksida och kant visar ofta olika gradskalor, konverteringstabeller eller andra hjälpmedel för observatören. Den grundläggande manövern med instrumentet är att hålla det (med skivan vertikal) och med hjälp av siktlinjer avläsa en himlakropps position.
