Anund Jakob
Wikipedia
Anund Jakob (även kallad Emund Kolbränna, dopnamnet skall dock ha varit Jakob), född något av åren 1007-09, enligt Snorre Sturlason den 25 juli (Jakobsdagen), död cirka 1050, sveakung från 1022, var son till Olof Skötkonung och Estrid. Dubbelnamnet förklaras av Adam av Bremen så att svearna visserligen accepterade en kristen kung men inte en med endast ett kristet namn. Anund var ett namn som svearna tilldelade personer vars namn de fann för svåra att använda (se senare Anund Gårdske).
Anund hade utrikespolitiska ambitioner och skickade hjälptrupper till Olav Haraldsson av Norge som stöd i dennes strid mot den danske kungen Knut den store i slaget vid Helgeå, som Knut dock vann. Under perioden snarast efter detta slag är det oklart huruvida Anund Jakob har någon egentlig makt över riket. I Sigtuna pressades nämligen mynt med Knut den stores namn och svearna hade valt denne till konung i förhoppning om att få vara ifred. Under Anunds regeringstid organiserades en berömd färd i österled, Ingvarståget.
Anund ska enligt Västgötalagens kungalängd (där han kallas "Emund") ha upprätthållit lag och ordning med ovanlig stränghet, bland annat genom att låta bränna ner lagbrytares hus (till kol) och tilldelas därför binamnet "kolbränna". Han efterträddes av sin halvbror Emund.
| Företrädare: Olof Skötkonung |
Sveriges regent cirka 1022–1050 |
Efterträdare: Emund den gamle |
