Albaniens demografi
Wikipedia
Den här artikeln behandlar Albaniens demografi.
Nativiteten i Albanien är hög och folkökningen efter andra världskriget har även den varit relativt hög. Den albanska befolkningen har ökat fyra till fem gånger snabbare än det årliga snittet i de övriga europeiska länderna. Nästan hela ökningen har skett till stor del då Albanien var ett slutet land under kommunistiska epoken och på grund av den minskade emigrationen på senare tid. Barnafödandet har varje år sedan andra världskriget varit det högsta i Europa, medan spädbarnsdödligheten med europeiska mått mätt fortfarande är hög. Medelåldern i Albanien är den lägsta i Europa, då en tredjedel av befolkningen är under 15 år.
Under Osmanska riket levde alla albaner inom samma rike, men efter Balkankrigen 1912-1913 drog stormakterna upp nya gränser vilket gjorde att många albaner hamnade i grannländer, samt att andra etniciteter kom att befinna sig inom Albaniens gränser.
Förutom i själva Albanien bor det albaner i de flesta av grannländerna: ett fåtal i Grekland och Montenegro, en stor minoritet i Makedonien och numera en majoritet i Kosovo, där det bor cirka 1,7 miljoner kosovoalbaner.
Innehåll |
[redigera] Bosättningsmönster
Albaniens västra delar är de mest tätbefolkade. Omkring en tredjedel bor i tätorter, jämnt fördelade på landets större städer.
De glest befolkade bergsområdena passar bäst för boskapsskötsel. De har traditionellt utgjorts av otillgängliga byar med bara en handfull familjer. De stenbyggda husen bestod av ett eller två rum runt en eldstad. I dalarna eller bäckena växte städer som Elbasan, Korçë och Berat upp som lokala centra för jordbruk och handel.
På grund av det osmanska arvet förblev städerna på slätterna vid kusten, Tirana, Durrës och Vlora små städer med i stort sett ingen industri, men efter det andra världskriget har stadsbefolkningen fördubblats. Stora områden med flerfamiljshus, där flera familjer ofta delar kök och toalett är typiska för de nya stadsområdena. På landsbygden har man byggt bostadskollektiv som inhyser de som arbetar på enorma kollektivjordbruk, varav många byggts runt tidigare privata jordegendomar.
[redigera] Etniska grupper
Befolkningen utgörs till övervägande delen av albaner. Enligt folkräkningen 1989 uppgick de till 98 % av befolkningen. Befolkningens sammansättning är omstridd då greker och makedonier bojkottade den senaste folkräkningen. Den albanska staten valde att inte inkludera frågor om etnicitet eller modersmål i den senaste folkräkningen, då man befarade att människor skulle uppge sig vara greker enbart för att lättare få grekiskt visum.
Den största minoriteten är den grekisktalande befolkningen, som huvudsakligen befinner sig i Laberien, sydvästra Albanien. I den delen av landet finns etniska greker, som är aktiva i det politiska och kommersiella livet i Albanien. Staten har finansierat skolor för greker med grekiska som modersmål. Många etniska grekalbaner har valt att emigrera till Grekland för att söka jobb och vissa byar i sydöst är numera övergivna.
Romer utgör troligen den näst största etniska gruppen. Som i de flesta länder är romerna inte välrepresenterade i den politiska processen och många lever i ett bekymmersamt tillstånd i svår fattigdom.
Andra viktiga minoriteter i Albanien är judar, valaker, egyptier och slaver.
De första judarna kom till Albanien under medeltiden. Under förkrigstiden uppgick deras antal till endast cirka 200. De bodde främst i kuststäderna. Åren 1941- 1943 kom 597 judar till Albanien som flyktingar varav de flesta lämnade landet vid krigslutet. Efter kriget var de kvarvarande judarna i Albanien 200-220. Många av dessa har senare emigrerat till Israel.
Valakerna var egentligen herdar och finns utspridda över Balkanhalvön. De största och viktiga bosättningarna av valakerna finns i byar i distriktet Korçë, t.ex. Voskopoja och i städer som Lushnja och Berat. Deras språk är mycket likt rumänska och många albanska valaker har emigrerat för att studera eller jobba i Rumänien. Det är känt att de är uppdelade i två grupper, men språkligt förstår en modern rumän och en albansk vlak varandra.
Det egyptiska folkgruppen Jevg säger sig vara ättlingar till egyptiska legosoldater som kom till Albanien med Alexander den stores armé. Dessa bosättningar existerar även i andra balkanländer. I albansktalande områden är deras modersmål albanska. Egyptierna blandas oftas ihop med romerna, men har ett annat karakteristiskt utseende, talar ett helt annat språk och är mer integrerade i det albanska samhället. I likhet m ed romerna är egyptierna föremål för diskriminering.
Slutligen finns den slavisktalande bosättningen runt om Prespasjön, där alla är etniska makedonier. I gränsområdet mellan Peshkopia och Kukës är de kallade Gorani. Runt om Shkodërsjön och i Malësia e Madhe finns etniska montenegriner och serber.
[redigera] Statistik
Antal invånare: (2004) 3 200 000.
Antal invånare per kvadratkilometer: (2003) 110.
Andel invånare i städerna: (2003) 44 procent.
Huvudstad med antal invånare: (2003) Tirana 353 400.
Övriga större städer med antal invånare: (2001) Durrës 113 500, Elbasan 95 600, Shkodër 85 800, Vlora 85 200.
Nativitet/födelsetal: (2003) 1,7 procent.
Mortalitet/dödstal: (2003) 0,6 procent.
Spädbarnsdödlighet: (2002) 2,2 procent.
Naturlig befolkningsökning: (2002) 1,1 procent.
Andel kvinnor: (2003) 48,9 procent.
Andel män: (2003) 51,1 procent.
Förväntad livslängd för kvinnor: (2002) 76 år .
Förväntad livslängd för män: (2002) 72 år .
Andel vuxna som är HIV-smittade: (2001) 0,01 procent.
Läs- och skrivkunnighet: (2001) 85 procent totalt, bland kvinnor 78 procent, bland män 92 procent.
Folkgrupper: Albaner 97 procent, övriga (bland annat greker, slaver och zigenare.) 3 procent.
Språk: Albanska som kan delas in i två huvudsakliga dialekter: gegiska och toskiska, grekiska m fl minoritetsspråk.
Religion: sunnimuslimer 70 procent, ortodoxa 20 procent och katoliker 10 procent.
[redigera] Se även
[redigera] Extern länk
- Instituti i Statistikës Albaniens statliga statistikbyrå.
[redigera] Referenser
- Focus, svenskt uppslagsverk, upplaga från år 1995.
- Landguiden, länder i fickformat Online.
- Encyclopædia Britannica, engelskt uppslagsverk, upplaga från år 2005.
- Gillian Gloyer: guideboken Albania, kap. Ethnic Groups. Bradt Travel Guides, Buckinghamshire, USA, 2003 (ISBN 1841620807).
- Balkanologen Örjan Sturesjö och studenten Sebastian Scheiman: Den albanska frågan.
- Ullmar Qvick: Mera hjältemod än vete: en dokumentärskildring om albanernas historia och samhällsliv under 1900-talet, kap. Judarna och Albanien under andra världskriget. Drita, 2004.
