Rytmisk gymnastik
Wikipedia
Inom rytmisk gymnastik kan man tävla både individuellt och i trupp.
Man tävlar med ett program till musik, som är ca 1.30 minut långt, där man utövar olika övningar men ett handredskap. Det finns fem olika handredskap, boll, tunnband(ser ut som en rockring), rep, käglor och band. Övningarna som gymnasterna utövar kräver mycket vighet, styrka, balans, spänst och kordination. Övningarna är hopp, piruetter, balanser och flexer. När man utövar sitt program så måste man tänka på redskapet, övningarna och takten till musiken. Det är väldigt viktigt att man har utstrålning när man gör sitt program.
Ytan gymnasten skall utföra övningarna på är 13x13 meter. Dessutom krävs en takhöjd på minst 8 meter då gymnasten kastar sina redskap.
En väsentlig del i rytmisk gymnastik är att visa upp så kallade flexövningar. Flexövningar kväver att gymnasten är flexibel och tränar därför mycket vighet.
Ballet ingår också i gymnastens träning för att övningarna som utförs på golvet skall se så vackra ut som möjligt.
Vid OS i Los Angeles 1984 utsågs Rytmisk Gymnastik till världens vackraste idrott av den församlade sportpressen.
Svenska framgångar
Trots att Rytmisk Gymnastik är en relativt ung idrottsgren i Sverige har nationen fina traditioner. I de olympiska spelen i Helsingfors 1952 erövrade det svenska damlaget en guldmedalj i trupprogrammet med bollar.
På den individuella sidan har Sverige två nordiska mästarinnor: Anna Jansson, Stråssa GF och Sofia Hedman, AGF Örebro. Även på truppsidan har Sverige, genom GF Energo från Göteborg, vunnit NM-guld. Värt att nämnas är även att Victoria Bengtsson från SK Laxen i Halmstad lyckades ta sig till en OS-final i Los Angeles 1984.
I sammanhanget kan också nämnas att två svenska domare, Ludmila Ahlin och Lisbeth Göthberg av den internationella gymnastikfederationen utsetts till expertdomare. Efter VM 2002 utsågs Ludmila Ahlin dessutom till världens bästa domare av presidenten för den internationella RG-kommittén.
