Fusionsenergi
Wikipedia
Fusionskraftverk, hypotetisk framtida energikälla (jämför kärnkraftverk). Kraftverket använder fusion eller sammanslagning av lätta atomer som kraftkälla. Fördelen med fusionskraft är att fenomenet fusion inte lämnar efter sig lika starkt radioaktiva ämnen som fission gör. Problemet med fusion är att extremt höga energinivåer måste kunna kontrolleras, vilket är ett problem med dagens teknik.
Istället för att klyva tunga kärnor (fission) kan energi frigöras genom fusion (sammanslagning) av lätta atomkärnor med processer som är besläktade med energiproduktionen i solen och andra huvudseriestjärnor. Inga sådana kraftverk finns ännu i kommersiell drift men det pågår forsknings- och utvecklingsarbete eftersom de potentiella fördelarna är mycket stora. Mest har man intresserat sig för följande reaktion:
D + T -> He-4 + n + 5.2x 10^-13 J
Större delen av den frigjorda energin utgörs av kinetisk energi hos neutron som bildas.
Ett sätt att åstadkomma den här fusionen av deuterium och tritium är att upphetta atomerna till extremt hög temperatur (över 100 miljoner grader) och högt tryck (8 atm). Eftersom inga material tål sådana temperaturer försöker man stänga inne den upphettade plasman i ett magnetfält inuti ett torusformad tank, en s.k. tokamak. Än så länge klarar men detta bara under mycket kort tid. Neutronerna är opåverkade av magnetfältet och träffar tankens väggar som är täckt av en filt (blanket) som tar upp energin och där värmen förs bort med lämpligt kylmedium t.ex. vatten/ånga eller en gas som helium.
Hittills har det också krävts tillförsel av mer energi för att köra processen än vad man kunnat utvinna ur den. Ett kommersiellt utnyttjande av fusionskraften ligger i bästa fall troligen 30 – 50 år in i framtiden.
Risken för katastrofala olyckor liknande t.ex. Tjernobylolyckan är obefintlig eftersom mängden bränsle i reaktorn är väldigt liten jämfört med ett konventionellt kärnkraftverk. Man räknar med att ingen som befinner sig utanför en fusionsanläggning kan behöva bli utsatt för strålning utan strålningsskyddet behövs enbart för dem som arbetar på verket. D-T-reaktionen ger inte upphov till radioaktivt avfall men material i reaktorkonstruktionen kan bli radioaktivt. Med lämpligt val av konstruktionsmaterial blir det radioaktiva avfallet är förhållandevis kortlivat (upp till storleksordningen 100 år).
Tritium kan produceras i reaktorn från litium-6 och litium-7 varvid också energi produceras. Deuterium finns i havsvatten i stor mängd och tillsammans med tillgängigt litium och man har beräknat att fusionsenergi baserat på dessa båda isotoper skulle räcka för mänskligheten under praktiskt taget obegränsad tid (en miljon år).
