Civilkurage
Wikipedia
Civilkurage är förmågan att upprätthålla sin åsikt eller sitt agerande, trots motstånd från omgivningen.
En individ som ger uttryck för civilkurage genom att vara väckarklocka om missförhållanden, kan lätt stämplas som förrädare. Det kan ofta stjälpa karriären, leda till avsked från arbetet, eller i värsta fall fängelsestraff.
Samtidigt kan noteras att personer som framhärdar i att förespråka socialt oaccepterade åsikter vanligen anser sig visa civilkurage. Den etiska dimensionen av civilkurage måste därför involvera en saklig bedömning av de åsikter personen förfäktar.
I Sverige har traditionellt en konsensuskultur varit tongivande, där idealet är en gemensam strävan att uppnå enighet i en kollektiv beslutsprocedur. Detta kan leda till en särskilt svår sits för personer med starkt civilkurage.
Civilkurage betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd.
I Sverige har bl. a. socialantropologen Brian Palmer[1]undervisat kurser i civilkurage, på Lärarhögskolan i Stockholm och Uppsala Universitet.
[redigera] Personer som ofta ges som exempel på individer med civilkurage
- Anders Ahlmark, Sjöfartsverket (Tsesis-grundstötningen 1977/"Fången på fyren"). Ahlmarks historia har gett upphov till pjäsen Fången på fyren som behandlar temat "civilkurage och dess pris"
- Dietrich Bohnhöffer, tysk präst i koncentrationsläger
- Ingvar Bratt, Bofors (Lex Bratt)
- Dag Hammarsköld, generalsekreterare i FN
- Martin Luther King, amerikansk frikyrkopastor
- Leif Kåvestad, miljöinspektör
- Monica Nilsson, Teckomatorp (BT Kemi)
- Mordechai Vanunu (numera John Crossman), israelisk kärntekniker
- Raoul Wallenberg
- Sarah Wägnert, undersköterska (Lex Sarah)
[redigera] Se även
sv:Civilkurage
